”Jag läkte mig själv – tack vare yogan”

När det var som tyngst kände sig Madeleine Wilhelmsson som en båt utan åror, där olika läkare rodde och bestämde vilka piller hon skulle ta för att må bättre.
Vändningen kom när hon hittade yogan.
Med hjälp av träningsformen har hon ”läkt sig själv” från utbrändhet, whiplashskador och sköldkörtelproblem.
Här är hennes berättelse.

Ända sedan jag var liten har jag haft ett enormt behov av att vara duktig. Jag lyssnade inte alls på vad jag själv ville och gjorde det jag trodde att andra förväntade sig av mig. Jag tränade mycket och ofta, pluggade mer än nödvändigt och samtidigt hade jag en idé om att man skulle vara glad och omtyckt av alla. Jag växte upp äldst av tre systrar i en företagarfamilj och valde utbildningarna som jag hade hört skulle ge mig ”de allra bästa förutsättningarna” att bli framgångsrik, vad nu framgångsrik är.

LÄS OCKSÅ: ACT – acceptans som redskap att hantera stress

Att växa upp i Lund var kul men också slitigt. Det var mycket fest, plugg och återigen kände jag mig omringad av människor som hade en homogen syn på vad det innebar att vara ”lyckad”. Jag kände mig ofta annorlunda – som att jag inte passade in och innerst inne längtade jag efter något annat. Jag gjorde allt förutom att lyssna till kroppen och den känslighet och kreativitet som jag faktiskt hade i mig. Framförallt så hade jag en idé om att det var fult att ta det lugnt, vila och slappna av.

LÄS OCKSÅ: 3 örter mot sömnbesvär

Jag körde på utan att känna efter och det började med att jag fick problem med sömnen. Jag kom då i kontakt med en psykiater

som gav mig en tyngre variant av en antidepressiv medicin främst för sömnen. Han sa ”nu kommer du sova gott inom kort och kan fortsätta prestera”. Han hade där och då rätt, men detta var början på något ännu värre.
Efter en flytt till USA var jag med i en bilolycka som förändrade mitt liv. Jag och en väninna gick över gatan på väg till skolan en dag då en stor jeep körde på mig. Jag slog huvudet i bilen och svimmade. Det var blod överallt och jag bröt mina revben, stukade en ankel, fick sy cirka 35 stygn men skallbenet var helt – jag hade haft änglavakt.
Snart efter bilolyckan började jag dock bli ljudkänslig, hade svårt att koncentrera mig och blev lättirriterad. Min nacke hade också tagit skada insåg jag i efterhand.
Med facit i hand var olyckan något som accelererade den utmattning som jag säkert under många år hade latent i kroppen.

LÄS OCKSÅ: Liten guide till yoga! Vilken form passar dig bäst?

Sedan hände mycket på en gång. Flera nära anhöriga hade i Sverige blivit svårt sjuka. Jag var ofta inne på olika vårdcentraler. En läkare trodde att jag hade hjärtfel, en annan var orolig över mina oerhört låga nivåer av vita blodkroppar.
Efter drygt elva månader i New York bestämde jag mig för att åka hem till Sverige. Väl hemma var jag tillbaka hos samma läkare som jag träffat under min studieperiod och han började medicinera mig med många olika mediciner, allt från smärtstillande till ångestpreparat. Jag bad honom ta prover på min sköldkörtel, men det tyckte han inte behövdes.

Efter tre månader med alla mediciner var jag helt slut av alla biverkningar och jag var både ljudkänslig och hade ångest, smärta och koncentrationssvårigheter. Jag kände mig som en båt utan åror, där någon annan rodde – och bestämde vilka piller jag skulle ta och hur mycket för att jag skulle må bra, men allt blev bara sämre. Jag hade tappat kontrollen över mitt eget liv. Allt var suddigt och jag orkade inte ens följa ett kort samtal. Läkaren tog till slut motvilligt sköldkörtelprover och det visade sig att jag hade en autoimmunsjukdom som heter Hashimotos, som gjorde sköldkörteln underfungerande. Jag fick sköldkörtelhormon, men blev inte speciellt mycket bättre av detta heller.

LÄS OCKSÅ: Yoga är varken exkluderande eller en religion!

Hjälpen från sjukvården var en katastrof. Under två år besökte jag omkring 20 läkare. Det var ingen av alla de läkarna som hade en helhetsbild av vad som pågick i min kropp. Någon gav mig diagnosen kronisk trötthet, en annan trodde att jag var bipolär, någon annan sa att alla prover var bra, att jag var frisk och att jag helt enkelt inte kunde vara utbränd vid 27 års ålder.

Till slut fick jag tips om att vända mig till en psykosomatisk sjukgymnast. Hon blev min räddning. Jag hade levt mitt liv på ett sätt som antagligen inte var för mig, där jag konstant pressat mig över mina gränser, menade hon på. Hon gav mig akupunktur som gav direkta effekter på min ångest och sömn. Jag tror att en stor del av att jag mådde bättre också handlade om att någon erfaren person för första gången faktiskt förstod och lyssnade på mig.

LÄS OCKSÅ: Selen är viktigt för sköldkörteln

I samma period bestämde jag mig för att googla på ”yoga” och ”utbränd”. Högst upp i google-fältet dök det upp en yogakurs mot stress och utbrändhet.
Jag bestämde mig för att gå en tvådagarskurs och här fick jag lära mig något mycket viktigt – att andas. Vi fick ett program bestående av andningsträning, några mjuka rörelser för att släppa spänningar längs ryggen, en avslappningsövning och en hjärtmeditation.

Redan efter mitt första yogapass kände jag skillnad, men efter 6-8 veckor var jag bättre än på två år.

För mig blev det viktigt att förstå att jag inte ÄR mina tankar. Mina tankar behöver inte heller vara sanningar. Tänker jag oroande tankar eller förminskar mig själv i tanken så kommer jag alltid att skapa spänningar och oro. Att utföra yoga gav mig också mer tid med mig själv, där jag bara lyssnade. När jag lyssnade till mig själv, vad jag kände och behövde så blev det också enklare att ta beslut som gjorde mig gladare och mer nöjd i livet.

Exempelvis insåg jag att jag ju mycket hellre vill jobba med något psykologiskt och humanitärt och pedagogiskt än att sitta vid ett excel-ark dag och natt. Det kan såklart vara läskigt att inse att man levt sitt liv i helt motsatt riktning mot vad man önskar, men det är aldrig för sent att ändra eller göra om.

LÄS OCKSÅ: Bytte antidepressiva mot ett naturligt alternativ

Så därför började jag kort efter att jag själv hittat yogan att utbilda mig till yogalärare och så småningom hålla egna klasser. 2003 öppnade jag min egna studio i Stockholm och nu öppnar jag min andra studio, med mer fokus på självläkning.
Jag är en stark anhängare av integrativ medicin, det vill säga där man väver samman behandlingsformer från västerländsk medicin med de ofta mer förebyggande men också behandlande verktygen från exempelvis yoga, meditation, näringsterapi och livsstilslära.

Jag är övertygad om att självläkningsverktyg kommer att ta en större plats i svensk hälso- och sjukvård framöver. Människor vill vara med och påverka sitt eget mående. Det var ju det som fick mitt liv att vända.

Jag tror än idag inte att jag hade blivit frisk utan yogan. Yogan blev min medicin och är fortfarande dit jag vänder mig för att fylla på mig själv.

Av Madeleine Wilhelmsson, yogaterapeut och grundare av yogastudion YogaMana.

Kureras sektion Krönikan ger möjligheten att ventilera en tanke, idé eller åsikt.
Krönikan skrivs av skribenter som är fristående från Kurera och behöver alltså inte handla om åsikter Kurera delar.
Är du intresserad av att skriva en krönika på Kurera.se? Kontakta: webbredaktor(@)kurera.se.