På cykel från Ljusne till Nya Zeeland

Fakta

Namn: Ann Johansson
Ålder: 33 år
Bor: Stockholm, uppvuxen i Sunnäs/Ljusne, Söderhamn.
Nickname: Mairawa på Instagram och i sociala medier. Mairawa är ett påhittat namn inspirerat av Maori, ursprungsspråket på Nya Zeeland.
Bäst på resan: Isolerade platser i vildmarken och alla oförglömliga möten med människor.
Värst: Motorvägarna och trafiken.
Gästvänligast: Turkiet, Australien, Laos och Iran.
Rädd: I början när jag sov i tält blev man skrämd av minsta lilla ljud, men man vande sig. I slutet skulle det mycket till för att jag skulle bli rädd.

I två år cyklade hon. Ann Johansson började i Ljusne utanför Söderhamn och slutade inte trampa förrän hon nått Wellington på Nya Zeeland. 37000 kilometer. 27 länder. Och när resan närmade sig sitt slut mötte hon kärleken.

Ann kommer in på caféet i träningskläder med cykelhjälmen i handen. Att hon cyklar till sitt jobb, efter att ha cyklat varje dag i två år, är väl nästan en självklarhet kan man tycka.
– Jag var inte någon särskilt van cyklist utan cyklade bara fram och tillbaka till jobbet ibland, berättar hon.
Ändå fick hon idén att ensam cykla från Ljusne upp genom Norrland och över finska gränsen. Efter det gick färden genom Finland, Ryssland, Kazakstan, Sibirien, Mongoliet, Kina, Laos, Kambodja, Thailand, Malaysia, Singapore, Australien och Nya Zeeland. Där skulle resan ha tagit slut enligt Anns planer, men med nya kärleken fick resan en avslutande runda i Tasmanien.
– För mig är cykeln framförallt ett bra transportmedel. Ett sätt att ta sig fram.

Missade upplevelsen i resan
Det hela började egentligen med en backpackersemester med buss i Nya Zeeland år 2012.
– Jag satt på bussen som var fullpackad med andra människor och kände att jag inte upplevde landet på det sättet jag ville. Det var inte så roligt att bara sitta där på bussen och se landet genom ett fönster.
Ann hade följt en blogg, en kille som var långcyklist, och hon tänkte att om han kunde cykla världen runt så borde ju hon i alla fall kunna cykla lite på Nya Zeeland. Så hon hoppade av bussen och hyrde en cykel.
– Det var hur häftigt som helst. Jag var borta ett halvår och cyklade i två månader. Efter det kände jag att jag ville cykla mer, längre.

 

Efter sin backpackerresa fick Ann jobb i Växjö men fortsatte drömma om en längre resa på cykel.
– Jag följde flera bloggar som handlade om långcykling. Jag satt hemma med en världskarta och drömde om hur jag skulle cykla. Först tänkte jag att jag bara skulle cykla i Europa men planerna utökades hela tiden. Europa blev till Centralasien som blev till Sydostasien. Plötsligt hade planen tagit form, jag skulle ända ner till Nya Zeeland där allting börjat.
Ann förklarar att det var som en dröm som låg och grodde och hela tiden poppade upp. Hon kunde till slut inte hejda den.
– Innan jag stack iväg på min långresa hade jag inte cyklat mer än på Nya Zeeland. Jag har tränat i hela mitt liv men det har varit löpning, inte alls cykling.

LÄS OCKSÅ: Rapport från ett ayurvediskt hälsocenter i Kerala

Skadade foten
Ann hade tränat friidrott på hög nivå och tävlat i distanser mellan 800 och 3000 meter så grundkonditionen och de fysiska förutsättningarna för att cykla hade hon. Men hon hade inget cykelintresse och definitivt inte någon vana av att meka cyklar.
– Det var inte förrän två dagar innan jag stack iväg som jag lärde mig att laga en punktering. När jag fick min första punktering fick jag ta fram de anteckningar jag hade gjort och ta det steg för steg.

Första gången Ann stack iväg kom hon inte hela vägen till sitt mål. Då började resan från Växjö och gick ner via Tyskland, Tjeckien, Österrike, Slovenien, Kroatien, Montenegro, Albanien, Makedonien, Grekland, Turkiet, Iran, Turkmenistan, Uzbekistan och Tajikistan där resan fick ett hastigt och olustigt slut.
– Jag föll med cykeln och skadade foten. Jag var högt uppe i bergen, långt från närmsta by.
Ann hade vid det tillfället turen att ha slagit följe med Taneli, en finsk cyklist som hon mött längst vägen. Medan hon låg kvar i tältet cyklade han till närmsta by för att hämta hjälp.
– Det var fem timmars cykelfärd bara att nå närmsta väg. Väl där fick Taneli hjälp från en grupp ryska turister i en husbil. De i sin tur hjälpte honom att knacka dörr i de närliggande byarna. Till slut fann de två lokalbor som gick med på att hjälpa till. Först försökte de ta sig upp i en vanlig bil men terrängen var för svårframkomlig, så efter ytterligare några timmars sökande fann de en fyrhjulsdriven jeep som klarade jobbet. Jag låg i tältet i över 15 timmar.

LÄS OCKSÅ: Kureras fjällvandringsguide Del 1: Förberedelse och packning

Med bruten fot i Tajikistan
Ann hamnade på ett litet lokalt sjukhus i Tajikistan. Där konstaterade de att foten var bruten och måste gipsas. Ann var till sin stora besvikelse tvungen att avbryta färden och åka hem till Sverige.
– Hemma i Sverige bröts gipset upp och foten röntgades igen. Det visade sig att den inte alls var bruten. Det hade bara varit skräp på röntgenapparaten i Tajikistan.
Men foten var allvarligt stukad på två ställen och det dröjde lite drygt två månader innan hon ens kunde stödja på foten igen. Det enda hon tänkte på var när hon skulle kunna fortsätta resan. Planen var att flyga ner till Tajikistan och fortsätta från platsen där hon slutat, men ju mer hon funderade desto mer lutade det till att göra om resan från start.
– Den 8 mars 2016 lämnade jag Ljusne, där jag är född och uppvuxen. Jag vinkade av familjen och började cykla norrut.
Sen gick resan alltså via Asien ner till Singapore där Ann tog flyget till Australien.

Planeringen och packning
Att planera inför en så lång cykling var svårt. Ann hade följt andra långcyklister i olika sociala forum och på bloggar. Genom dessa kunde hon få mycket information men att planera exakt hur mycket kläder och annan packning som behövdes var inte lätt.
– Det var jättesvårt med packningen. Några finare kläder hade jag inte med mig, utan det var ullunderställströja, funktionskläder, skaljacka och bekväma friluftskläder.
I och med att Ann korsade ett flertal länder med olika klimat och cyklade genom olika säsonger så var hon tvungen att ha kläder för alla väder.
– Det var väldigt svårt att veta exakt vad och hur mycket jag skulle ha med mig från början. Idag inser jag att jag knappt hade behövt hälften av vad jag packade från början, men det visste jag ju inte då. Sånt lär man sig efter vägen.

LÄS OCKSÅ: Cykling | Peters 12 tips

Det finns inget dåligt väder
Ann cyklade under både sommar och vinter, och i länder med väldigt varierande klimat. När hon planerade rutten så var hon tvungen att ta med i planeringen att hon inte kunde cykla över bergen i Centralasien mitt i vintern då vägarna är mer eller mindre igensnöade, och undvika Australien under de varmaste månaderna.
– Hur mycket man än planerar så kan det ändå inte bli helt perfekt. Jag cyklade den Tibetanska högplatån i Kina under november då temperaturen kröp ner under 30 minusgrader inuti tältet nattetid, och det var alldeles för varmt när jag korsade Sydostasien (Laos till Singapore) i början av året då temperaturen låg runt 40 grader i skuggan och det var upp till 98 procent luftfuktighet, men det är sånt man får räkna med under en så lång resa.

På fötterna växlade hon mellan cykelskor, cykelsandaler eller löparskor, förutom när det var som allra kallast.
– Vinterkängorna som jag startade med i Sverige skickade jag faktiskt hem när jag kom till varmare klimat. Sen fick jag köpa billiga kängor på någon liten marknad innan jag skulle upp i bergen i Tajikistan och Kina.
Förutom kläder hade Ann med sig dator, kamera, telefon, stativ och laddare till sina saker.
– De sakerna vägde ju mycket och tog plats i packningen men jag tyckte ändå det var värt att ha dem för det var så viktigt för mig att dokumentera resan.

Mat, boende och gästvänlighet
Ann berättar att det svåraste under resan var att hålla de ibland hopplöst tajta visumkraven som vissa länder har, särskilt i Centralasien.
– Ibland måste man in och ut ur landet ett exakt datum. Och då fanns det inget spelrum alls. Man måste även räkna in sådant som att man inte kan cykla i bergen i januari, eller i Australien under deras sommarsäsong.

Anns tips för en långcykling är att sätta ett datum för när du ska sticka, ha en någorlunda planerad rutt så att du kan ha koll på visumen och att spara pengar.
– Jag vill inte riktigt räkna ut vad resan har kostat men i snitt tror jag att jag klarade mig på en hundralapp om dagen. Det kunde vara någon kostnad för reparation av cykeln eller inköp av något nytt plagg. Jag bodde oftast i tält men även hemma hos människor som man får kontakt med på olika online-forum för långdistanscyklister. Jag behövde inte betala för boende särskilt ofta.
Hygienen skötte Ann genom att duscha i någon simhall eller tvätta sig i vattendrag, men det kunde gå upp till en vecka mellan duschandet. Hon hade med sig ett bensinkök för att laga egen mat. Det blev mycket pasta, ris, havregryn, tonfisk på burk, bröd och choklad.
– I Sydostasien åt jag ofta vid något gatukök eftersom det var så billigt, där hade jag även sällskap av en vän som flög ner och cyklade med mig i tre månader. Ibland träffar man också andra cyklister längst med vägen och tar sällskap med dem under perioder. Men jag vill helst av allt cykla ensam. Det var tanken med resan från början.

Närmar sig omvärlden
Ann menar att det öppnar upp för en närmare kontakt med omvärlden när man cyklar själv. Man blir oftare hembjuden till människor och Ann tycker själv att hon också har lättare för att vara mer öppen och social.
– När man kommer ensam ses man inte som ett hot utan möts med nyfikenhet. Jag väcker såklart uppmärksamhet som ensam tjej med en cykel fullastad med packning men det gör det lättare att få kontakt. Jag färdas så långsamt också så människor hinner prata med mig.
Hon berättar att de mest gästvänliga platser hon kom till var Turkiet, Iran, Laos och Australien.
– I Turkiet var folk otroligt vänliga. Jag blev hembjuden hela tiden. I Iran var de osjälviska och även om de knappt hade mat till sig själva ville de dela maten med mig. I Australien blev det många fina möten med aboriginerna, ursprungsbefolkningen.

Ann cyklade ungefär åtta till tio mil per dag. Var det asfalt blev det längre men vissa sträckor med sand, grus och stigar så blev det inte mer än runt fyra mil. Hon gillade allra bäst utmaningen med att cykla på isolerade platser, vildmarken.
– Jag gillar den skräckblandade förtjusningen det är att ge mig ut på platser som är otillgängliga och spännande. Och man flyttar hela tiden gränsen för vad man räknar som spännande. Varje nytt land var en ny spännande utmaning.

Skräckinjagande möten med djur
Det är inte bara språk, kultur och landskap som förändras när man cyklar från land till land utan även djurlivet. På stäppen i Kazakstan mötte Ann dagligen horder med vildhästar och i Australien samsades hon med vilda kängurur, kameler och dingos.
– Jag hade blivit varnad för giftiga spindlar, skorpioner och ormar i Australien, men de höll sig nog gömda under marken under de kallaste månaderna för jag såg inte en enda. Ett av de finaste möten jag hade var nog när jag fann en övergiven kattunge längs vägen i Kazakstan. Hon fick åka med i min styrväska tills en familj stannade för och säga hej – och till min glädje ville ”adoptera” kattungen.

Jobbigt att vara hundrädd
Förutom aporna i Thailand som rev sönder en av Anns cykelväskor och stal alla hennes reparationsverktyg så var det egentligen bara vildhundar som Ann upplevde som ett problem. Innan hon började cykla från Sverige hade hon hört och läst många berättelser om möten mellan långfärdscyklister och argsinta vildhundar – möten som lett till både sjukhusvistelse och i de värsta fallen till och med till döden.
– Det gjorde inte saken lättare att jag är ganska hundrädd. Om jag ska vara riktigt ärlig så var det just dessa möten som jag fruktade mest på hela resan. Och många möten skulle det komma att bli. Värst var det i Albanien och Grekland. De kom i stora flockar och av okänd anledning är de extra aggressiva mot cyklister med packning. Oftast kom de från ingenstans och omringade mig med stor aggressivitet.

Det sämsta man kan göra i ett sånt läge är att försöka cykla ifrån hundarna. Om man inte lyckas komma upp i 30 km/h eller snabbare så kommer de hugga efter fötterna. Istället får man stanna, kliva av cykeln och försöka lösa situationen. Oftast lugnar de ner sig lite när man stannar och jakten avtar. Några gånger blev Ann räddad av lokalbor som kommit till undsättning.
– Den värsta upplevelsen måste ha varit på den Tibetanska högplatån i Kina då jag fick ett pack med cirka tio gigantiska hundarna efter mig. Jag hade ett litet försprång och vägen sluttade lätt nedför så jag chansade och började sprinta. Ändå var det på håret att de kom ikapp mig. Efter cirka 400 meter gav de upp och det var då jag insåg mitt misstag – det är inte någon bra idé att plötsligt börja sprinta på cykeln när man befinner sig över 4500 meter över havet. Det slutade med att jag låg på rygg mitt i vägen och kippade efter luft i säkert en kvart. Jag var helt säker på att jag skulle svimma av. Det tog två dagar innan jag kände mig helt återställd.

Vill gärna sättas på prov
En av de allra största utmaningarna under resan var annars bushen, eller The Outback på engelska, i Australien. Där behövde Ann räkna med upp till 12 dagars cykling utan någon som helst tillgång till mat och knapp tillgång på vatten.
– Innan jag skulle ut i outbacken vägde cykel plus packningen totalt runt 80 kilo. Jag hade upp till 30 liter vatten med mig och 15 kilo mat. Det var lite tungt och vobbligt att bara få upp cykeln. Ändå så älskade jag det! Den fysiska och mentala utmaningen att korsa den australiensiska outbacken är ett av mina absolut bästa minnen från hela resan. När långfärdscykling blir för enkel blir jag uttråkad. Det var till exempel ingen större utmaning att cykla genom Thailand där det fanns tillgång till alla bekvämligheter man kan önska. Jag cyklar hellre på platser där jag sätts på prov och där jag måste göra en plan för att överhuvudtaget klara mig.

“Det var något speciellt med honom”
Ann cyklade 600 mil genom Australien på 2,5 månad och ungefär hälften av det var genom outbacken på grus- och sandvägar. I Perth, Alice Springs och Brisbane bodde hon hos människor som bjudit in henne, men de flesta nätter tältade hon. Det var också här hon träffade kärleken.
– Han reste genom Australien med bil och vi träffades genom en slump i Alice Springs. Vi umgicks i två dagar innan han fortsatte sin resa söderut och jag österut, men vi fortsatte att hålla kontakten. Det var något speciellt med honom.

Kärleken väntade vid mållinjen
När Ann tre månader senare avslutade cyklingen i Wellington Nya Zeeland var han där och mötte upp vid mållinjen. Han är mountainbikecyklist så vi bestämde oss för att resa till Tasmanien och upptäcka ön från cykelsadeln under några veckor.
– Nu har han flyttat med mig till Sverige och jag vill inte cykla solo längre. Nästa resa planerar vi att cykla ihop.
Hemma i Sverige jobbar Ann som grafisk formgivare och löparcoach på Runacacemy – ett företag som organiserar och driver löpargrupper i hela Sverige. På semestern i sommar planerar hon och pojkvännen att cykla i norra Sverige och på Gotland.
– Nu har jag cyklat i halva världen men inser vilket fantastiskt vackert land jag kommer ifrån, avslutar Ann.

Av Malin Holm

Vill du läsa fler liknande artiklar?
Gilla Kurera på Facebook och signa upp dig för Kureras nyhetsbrev så missar du inget!


Fakta

Namn: Ann Johansson
Ålder: 33 år
Bor: Stockholm, uppvuxen i Sunnäs/Ljusne, Söderhamn.
Nickname: Mairawa på Instagram och i sociala medier. Mairawa är ett påhittat namn inspirerat av Maori, ursprungsspråket på Nya Zeeland.
Bäst på resan: Isolerade platser i vildmarken och alla oförglömliga möten med människor.
Värst: Motorvägarna och trafiken.
Gästvänligast: Turkiet, Australien, Laos och Iran.
Rädd: I början när jag sov i tält blev man skrämd av minsta lilla ljud, men man vande sig. I slutet skulle det mycket till för att jag skulle bli rädd.

Skriv ut artikel


Nytt på Kurera

Tävla och vinn boken “Den växtbaserade kosten”

Tävling

Tävla och vinn boken "Den växtbaserade kosten" där du kan lära dig mer om fördelarna av att äta växtbaserat från läkaren Tobias Schmidt Hansen och dietisten Maria Felding. I boken tar de upp myter och missförstånd och besvarar de vanligaste frågorna om vad det innebär att äta växtbaserat samt ger en praktisk introduktion.

Lär känna de fyra olika sömnfaserna

Hälsa

Visste du att alla människor går igenom fyra olika faser av sömn och att vi gör detta i cykler på mellan 90 och 120 minuter - flera gånger per natt? Sömnforskaren Christian Benedict förklarar allt om de fyra sömnfaserna.

Hjärnträning hjälper utmattade

Forskning

Många som drabbas av utmattningssyndrom får också problem med minne och koncentration. Nu visar ny forskning att det är möjligt att förbättra sina kognitiva funktioner – och att detta även kan ha positiva effekter på återhämtningsförloppet.

sågspån och trästockar

Sågspån – den nya maten?

Forskning

Nu ska sågspån och halm omvandlas till livsmedel.  Det är Miljö- och energidepartementet som nu gör en mångmiljonsatsning på klimatsmart mat – närmare bestämt på ett forskningsprojekt där trä ska göras ätbart genom fermentering. Satsningen skulle i förlängningen kunna innebära vinster för Sveriges skogs- och lantbruk.

3 superknep vid förkylning

3 superknep vid förkylning

Förkylning

Vid den här tiden på året, när våren står precis bakom dörren och vädret ser olika ut från dag till dag, är det lätt att bli förkyld. Vilket många gånger faktiskt är helt onödigt.  För de virushämmande knepen finns där – och ser man bara till att ta hand om sig i övrigt är chansen att hålla sig frisk större än många tror.  Här är infon som hjälper dig på vägen. 

Dansk duo bakom ny bok om växtbaserad kost

Kost

Det ökade intresset för miljö, etik och hälsa har lett till ett växande intresse för veganism och en mer växtbaserad kost. Många frågar sig om det verkligen är hälsosamt att bara äta mat från växtriket, mycket tyder på att de som äter växtbaserat löper lägre risk för många vanliga folksjukdomar. Det menar läkaren Tobias Schmidt Hansen och dietisten Maria Felding som skrivit boken "Den växtbaserade kosten".

“Vinterkräksjukan sprids via luften”

Mage

Det är högsäsong för vinterkräksjukan, och stora som små drabbas. Nu tror forskare att det smittsamma viruset kan transporteras i mycket små vattendroppar. Det gör att det i fortsättningen kan komma att räknas som luftburet och att det kan behövas andra metoder än vi hittills trott för att begränsa spridningen.

ögg

Nu är ägg farligt – igen

Forskning

Först var det farligt, sedan var det inte farligt, sedan var det farligt igen.  Äggens vara eller inte vara som livsmedel har diskuterats i decennier. Anledningen? Jo, huruvida ägget – på grund av sin mängd kolesterol, i främst gulan – är farligt för oss eller inte. Buden har varit olika. De senaste åren har ägg ansetts ofarliga på grund av tesen att kroppen faktiskt förmår kontrollera kolesterolmängden i blodet. Men – nu är de alltså farliga igen, enligt en ny studie presenterad i tidskriften Jama.

D-vitamin

Så länge räcker ditt lager av D-vitamin

Naturlig hälsa

Nu när solen är tillbaka, innebär det att du kan lägga undan burken med D-vitamin? undrar du. Eller tog du kanske aldrig fram den – eftersom du solgassade en hel del när du var i Thailand i julas – och tänker att ditt lager nog fortfarande räcker? Ja, det är inte helt lätt att veta hur det står till med kroppens D-vitamindepåer – så låt oss reda ut saken.

Nu slipper Marita nätter med värmevallningar

Hälsa

När Marita kom in i klimakteriet fick hon kraftiga värmevallningar och orolig sömn. Hon vaknade blöt av svett nästan varje natt. I somras började Marita ta ett växtbaserat läkemedel för klimakteriebesvär och efter ett tag var svettningarna i princip helt borta.

Skönhetspanelen testar: Ansiktsrengöring

Hud

Att tvätta ansiktet är något de flesta gör åtminstone en gång om dagen, vanligen på kvällen då vi vill bli rena från den smuts vi samlat på oss under dagen och ta bort eventuell make-up. Det finns många olika sorters rengöring att välja på men experter menar att krämer och geler är att föredra framför att tvätta sig med vanlig tvål som riskerar torka ut huden. Kureras skönhetspanel har testat fyra populära märken inom naturlig hudvård och utsett en favorit.

kvinna på soffa tar sig åt ryggen

En av tio har tyst njursjukdom

Allmänt

En av tio svenskar lider av kronisk njursjukdom, en sjukdom som både sänker livskvaliteten och kan bli livshotande. Men de flesta vet inte om att de är drabbad, trots att tidig upptäckt kan leda till att utvecklingen hinner bromsas. Det handlar om en tyst folksjukdom som ofta missas av vården – men helt i onödan, enligt experterna.  Det finns nämligen några enkla sätt att få en indikation på huruvida man är drabbad eller ej. Vilka får du veta mer om här.

Sallad med romantisk touch

Recept

Rödbetor, röda äpple och gojibär sprider ett rosa skimmer över denna enkla men goda sallad, varför inte bjuda på en både nyttig och välsmakande överraskning vid nästa romantiska tillfälle.

öga

Behandling vid glaukom – ögonsjukdomen många missar

Hälsa

Glaukom anses vara en lömsk sjukdom. Förloppet går så långsamt att många inte förstår att de är drabbade. Skulle de få diagnosen i tid skulle de sannolikt lyckas bromsa sjukdomen – som annars riskerar att göra dem blinda.  I och med Världsglaukomveckan 10-16 mars poängterar därför Glaukomförbundet vikten av att kontrollera sina ögon regelbundet – och Kureras näringsexpert Zarah Öberg tipsar om naturliga knep som kan förbättra läget för dem som fått sjukdomen konstaterad.

kvinna med selleriknippe och sellerijuice i glas

Hört talas om trenden sellerijuice? Detta sägs det vara bra för

Trendspaning

Din syster gör det, Robert DeNiro gör det, till och med din läkare gör det. Din granne gör det däremot ABSOLUT inte, avfärdar det tvärtom bestämt som en myt. Plötsligt har selleri, eller snarare sellerijuice, blivit någonting superhypat. Men varför har det blivit en sådan enorm hälsotrend, vad sägs sellerijuice vara så bra för – och hur ska man egentligen förhålla sig till hela grejen? Kurera har tittat närmare på sellerijuice-trenden, en av senare års absolut största virala hälsohyper.

Carl Schlyter: “Minskade klyftor förbättrar hälsan”

Kurera debatt

Debatten kring sjukvård handlar ofta om hur vi behandlar ohälsa. Vi behöver mer resurser, fler sjuksköterskor och hur vården ska organiseras blir till ändlösa debatter. Mer sällan talar vi om hur individen kan förebygga ohälsa. Träning för äldre, bättre kosthållning, minskad stress i arbetslivet. Allra mest sällan talar vi om hur samhällsstrukturer kan skapa ohälsa. Det vill Carl Schlyter partiledare för det nybildade partiet Vändpunkt ändra på.

Forskning stödjer naturens läkande krafter

Eko/miljö

Naturens inverkan på vår hälsa studeras flitigt, och resultaten talar ett samstämmigt språk. Både grönska och närhet till vatten bidrar starkt till vårt välmående och är därför viktiga att ha tillgång till och helst så nära som möjligt enligt svenska forskare.

kvinna vid kontorsbord

16:06-rörelsen: “Vi kan inte vänta 25 år till på jämställda löner”

Politik

Trots att många lever i tron att Sverige är ett jämställt land ligger kvinnors löner fortfarande i genomsnitt 11,3 procent lägre än mäns. Dessutom är Sverige långt ifrån jämlikt när det gäller fördelningen av föräldrapenning- och vabbdagar, något som i förlängningen även det får stora ekonomiska konsekvenser för kvinnorna. "Vi kräver att regering, arbetsgivare och arbetsmarknadens parter vidtar nödvändiga åtgärder för att jämna ut dessa skillnader och att det görs nu", säger Carina Ohlsson, S-kvinnornas förbundsordförande och en av talespersonerna för 16:06-rörelsen, till Kurera.

Jenny hjälper kvinnor att förstå sin menscykel

Gravid/barn

Jenny Koos är sexualhälsorådgivare och föreläsare. Till henne söker sig kvinnor som inte får hjälp i den konventionella vården. Framförallt hjälper Jenny kvinnor att bli gravida, men hon utbildar dem också i hur de på ett naturligt sätt kan undvika att bli gravida.

Första hjälpen för fnasiga nagelband

Hud

Händer och naglar är väldigt utsatta. Kyla, värme, starka tvålar, föroreningar och kemikalier kan göra att huden torkar ut med fnasiga nagelband till följd. Något som kan märkas lite extra när vintern börjar lida mot sitt slut, men ömmande och trasiga nagelband går att läka och genom lite omsorg kan man se till att förhindra problemet. Kureras hudexpert Johanna Bjurström delar med sig av sina bästa tips.

Enkla vardagstips för en hälsosammare kost

Kost

Det finns inte en enda metod, kosthållning eller diet som passar alla. Bästa sättet att hitta rätt kost för dig är att är att testa sig fram enligt nutritionisten Lina Åhlén. Den här gången tipsar hon om hur vi får i oss mer grönsaker.

Bättre sömn och fokus med ashwagandha

Hälsa

Katarina jobbar natt på ett stödboende vilket betyder att hon kan bli störd när som helst i sin sömn. Att försöka hålla normala sovrutiner de nätter hon inte arbetar blev under en period svårt, men med hjälp av ashwagandha blev både sömnen och fokuset bättre.

Sova ikapp under helgen? Lita inte på det!

Forskning

Vi har väl alla gjort det, kompromissat med sömnen för att få arbetsveckan att gå ihop. Men det som kan ge kortsiktig vinning i form av mer tid kan stå oss dyrt i längden. Att sova längre på helgen för att komma ikapp räcker en bit men inte hela vägen visar ny forskning.