Siw Malmkvist: ”Jag har valt bra laster”

Hon är smidigare och vigare än många som är hälften så gamla, har varit förskonad från sjukdom och älskar fortfarande att stå på scenen. Vad är hemligheten bakom evigt unga Siw Malmkvists energi och goda hälsa? För Kurera berättar hon om noll sug efter skräpmat – och om sin dagliga yogarutin!

Det är inte alla artister som kallas ikon som verkligen kan leva upp till sin ikonstatus, men Siw Malmkvist är verkligen en sådan. Få artister har haft en så lång och folkkär karriär.

Under sina runt 60 år i rampljuset har Siw spelat in över 600 låtar på 10 olika språk, varav över 40 har legat på Svensktoppen. Hon har vunnit både svenska och tyska uttagningen till Eurovision Song Contest, legat på amerikanska Billboardlistan som första svenska artist, handplockats att spela Pippi Långstrump av Astrid Lindgren själv, och spelat en rad andra roller på teater, tv och film. 2016 blev Siw Malmkvist invald i Swedish Music Hall och Fame, och sommaren 2021 var hon en av deltagarna i succéserien Så mycket bättre – efter att ha tackat nej flera gånger. På självaste nyårsafton 2021 fyllde hon 85 år.

– Om du frågar mig hur jag har kunnat bli så här gammal, så säger jag som de flesta andra som får den frågan: jag vet inte, säger Siw när vi hörs en solig vinterförmiddag.

Hennes härligt chosefria, ofta lite självironiska humor som känns charmigt filterlös är svår att värja sig från. Den färdas över scenen, ur tv-rutan och även över telefonlinjen och smittar av sig.

LÄS OCKSÅ: Äldre som tränar bromsar demensutveckling

Förskonad från sjukdom

Siw konstaterar att hon mår bara bra. Och är glad att hon klarade sig igenom en covid-19 infektion förra året utan större besvär.

– Jag var inte särskilt sjuk, hade bara 38,5 graders feber. Men jag hade en jäkla hosta och så tappade jag en hel del hår efter ett tag. Det har kommit tillbaka nu, men i någon konstig form, inte som det var förr. Jag har alltid varit lockig, men nu har det blivit ett slags korkskruvar som jag hade när jag var liten. Och så hade jag klåda på huden som jag blev tokig på.

Tiden efter själva sjukdomen var mycket värre än sjukdomen själv, berättar Siw.

– Det var en trötthet som jag aldrig har upplevt. Och det höll i sig länge.

I övrigt har hon varit förskonad från svår sjukdom genom livet – inte haft en influensa ens, vilket är få förunnat i hennes ålder.

– Det är jag väldigt glad och tacksam för. Men hur det är nästa vecka, ja det vet jag ju inte.

Men det är inte bara frånvaron av sjukdom och krämpor som överraskar, hon utstrålar fortfarande samma pigga energi – och är inte minst smidigare och vigare än många som är hälften så gamla. Hur tusan bär hon sig åt?

Yogar varje morgon

En av hemligheterna har med Siws morgnar att göra. När vi hörs har hon som vanligt inlett dagen med sin mångåriga morgonrutin: att väcka kroppen med en serie yogaövningar. Men själv vill Siw inte ens kalla det för yoga.

– Nej, då skrattar min dotter som är yogalärare. Men det är en sorts yoga kan man säga, min yoga. Det är rörelser som jag alltid har gjort, som ett program. Tänk dig en katt som sträcker ut hela kroppen när den vaknar. Jag måste helt enkelt göra det, säger Siw och berättar om en manager hon hade en gång som körde ett ryggprogram varje dag i alla år.

– Det är samma sak med mig, jag gör mina övningar var jag än befinner mig.

Hon förklarar entusiastiskt hur rörelserna går till och det hörs hur hon lägger ifrån sig telefonen för att kunna göra dem på golvet, så att hon kan beskriva hur de för henne så självklara övningarna egentligen går till.

Totalt tar programmet 10-15 minuter, och involverar både att rulla igång kroppen på golvet, sträcka ut baksidan av benen och att stretcha nacken.

LÄS OCKSÅ: Nyhet inom äldreforskning: Aldrig för sent att börja träna

Uppväxt på rena råvaror

Men Siws goda hälsa beror som sagt inte bara på yogan. Själv tror hon att kosten har spelat en stor roll. Allt började i Borstahusen, ett litet fiskeläge i Landskrona där Siw föddes på nyårsafton 1936 och växte upp som nummer sju i en stor syskonskara. Hennes far var en ”vanlig arbetare”, och hennes mor var hemmafru, vilket utgjorde en stor trygghet och lyx för Siw.

– Jag var bortskämd med att mor var hemma. När hon var borta någon gång så var jag vansinnigt ilsken.

Både syskon och föräldrar sjöng mycket ihop i hemmet, även om ingen hade det som yrke. Siws äldre bror ägde en gitarr som han brukade sjunga Evert Taube-låtar på.

– Min far hade en så vacker röst och min äldsta syster var sopran och spelade revy i Landskrona minns jag.

Siw och hennes syskon är uppväxta på egenodlade grönsaker och rotfrukter. Och än idag äter hon på samma sätt.

– Jag tror att jag större delen av mitt liv har ätit ”rätt”. Och jag har heller aldrig vräkt i mig mat. Vi åt mycket rotfrukter, som far odlade själv i en kolonilott. Och mycket fisk, torsk var så billigt på den tiden. Det fanns en fiskargumma som kom med en ”rullebör”, en skottkärra, med fisk som hon sålde.

Familjen åt sällan kött, förutom kanin, som man åt framför allt under krigsåren. Siw minns hur hennes far själv slaktade kaninerna som de sedan åt.

LÄS OCKSÅ: Därför går vi upp i vikt när vi blir äldre

Hur ser en vanlig dag ut för dig matmässigt, idag?

– Till frukost äter jag ibland gröt, och alltid grovt bröd. Knäckebröd eller ”Rågform”. Och så har jag mosad avokado och skivad tomat på, det är så gott! Och kaffe till, jag har aldrig lärt mig dricka te.

Älskar kål, rovor och linser

Och till middag blir det mycket vegetariskt.

– Jag älskar kål och rovor i alla former! I går gjorde jag en soppa med vitkål, brysselkål, kålrot…allt möjligt i. Och broccolisoppa älskar jag. Anna Skipper har ett recept som är så jädra gott, med broccoli, zucchini, curry, timjan och sambal oelek. Min man tycker mycket om broccolisoppan, men han är inte lika förtjust i min kålsoppa. Han är inte en ”rovätare” som jag, han äter hellre en köttbit. Och ibland har jag fått höra från andra ”ska du äta det där?”, skrattar Siw, och erkänner att även hon själv som yngre kunde tycka att vissa vegetariska rätter och grytor såg ut som oätlig smörja. Men just den ”smörjan” är idag sådant som hon älskar.

Linser, bönor och fröer, är till exempel sådant som hon äter mycket av. Siw har däremot aldrig varit något fan av att äta lunch.

– Det är inte min grej, jag är inte hungrig vid lunch för jag äter en så stor frukost. Men jag äter lunch om jag är på turné och de jag jobbar med stannar till och vill luncha, men jag äter inte vilken skit som helst.

Hon har aldrig fastnat för Coca cola och har inte heller ätit så kallad skräpmat. Hamburgare har hon ätit otroligt sällan, men hon minns en gång väldigt väl.

– Det var när Barbro (Svensson, Lill Babs, reds.anm) och jag åt en hamburgare mellan två krispiga salladsblad i stället för bröd. Det var gott, det gillade jag – men det har inte blivit en vana.

Skeptisk till långa ingredienslistor

Siw är också skeptisk till all fabrikslagad mat på butikshyllorna idag.

– Sådan som har medel i sig för att det ska hålla länge. Eller sockerarter som man inte förstår vad det är. Nej, så fort det är en låång lista med konstiga ord som man inte fattar, då vet man att det är något jävelskap i maten, alla gånger.

Glass, godis och andra sötsaker har hon heller aldrig ätit särskilt ofta, och inte varit förtjust i vin.

– Folk har frågat mig: ”njuter du aldrig?”. Jo när jag äter mörk choklad och cashewnötter som jag gör varje dag. Det är min last. Jag kanske är tråkig, säger Siw fundersamt men håller sedan med om att hon helt enkelt har valt ”bra laster”, helt naturligt.

Men hållit igen på mat, det har hon aldrig gjort.

– Jag har aldrig bantat, men jag har å andra sidan aldrig behövt det. Och när jag läst bantningsmenyer i tidningar så tänker jag att det redan är så jag äter. Men visst, någon gång har jag tänkt att jag kanske ska skippa min dagliga choklad…

LÄS OCKSÅ: ”Äldre behöver lika mycket protein som 20-åriga hockeyproffs”

Harmonisk barndom

Siws uppväxt i övrigt var ljus, lycklig och harmonisk. Även om familjen inte hade det gott ställt ekonomiskt.

– Det var ”mjölk och honung” som man säger; hur bra som helst. Vi var nio syskon och att vi inte hade så många leksaker och inte hade råd med mycket tänkte vi inte på. Vi lekte alltid utomhus.

Efter en tid flyttade familjen till ett så kallat Barnrikehus i staden, för ”mindre bemedlade arbetarfamiljer med många barn”. Men Siw tyckte det var lyxigt i huset, som var det första i stan som hade ett sopnedkast och riktig WC i lägenheten – en lyx som inte var alla förunnad. Men det var mycket annat som var annorlunda när hon växte upp.

– På den tiden fick man smör utskuret ur ett stort berg med smör och inslaget i en bit glansigt papper i affären. Idag är det så jäkla mycket plast överallt så jag blir tokig, säger Siw som fortfarande brukar be om papper i stället när hon får frågan om hon vill få mat i en plastlåda.

Naturligt gymnastisk i hela livet

Rörelse har också alltid funnits med naturligt i Siws liv sedan barnsben. Hon gick upp i brygga, hjulade och gjorde volter på gräsplanen utanför hemmet som barn och tonåring. Och sedan dess har hon fortsatt att volta och hjula sig igenom livet. Så den gymnastiska Pippi Långstrump som publiken fick se på scenen när Siw spelade henne på teatern Folkan i Stockholm på 1980-talet var ett resultat av Siws liv, snarare än hårdträning inför rollen.

– Nu när jag ser mig själv i den föreställningen så tänker jag ”det är inte klokt, hur sjutton kunde jag göra det där, jag var ju ändå 45 år?”. Men för mig var det hur naturligt som helst.

Sista gången Siw gjorde en volt var 15 år senare, när hon var 60 år.

– Mina äldsta barnbarn var små och frågade mig: ”Snälla mormor, kan inte du visa mig hur man gör en volt?”. Jag svarade att ”ja, det kan jag väl, men titta nu noga, för sedan gör jag det aldrig mer”.

Och så tog hon fart och voltade framför sina imponerade barnbarn.

– Då kände jag att nej, det där kändes inte bra i axeln. Så det blev sista gången. Men jag har en rolig bild där jag gör en sådan enhandsvolt – med handväskan under den andra armen, säger Siw med ett roat skratt.

LÄS OCKSÅ: Bra matvanor minskar risken för fallolyckor för äldre

Sitter aldrig still

Volter eller ej, Siw Malmkvists liv är fortfarande fullt av rörelse ändå.

– Från det att jag kliver ur sängen, så sitter jag aldrig still. Förutom vid frukosten då jag brukar lösa två korsord vid bordet. Men sedan är jag i gång. Vi har ganska stor lägenhet så jag går väldigt mycket här hemma. Plockar och donar, hela tiden är det något jag ska göra.

Något hon gör mindre är att gå promenader utomhus.

– Det är jag dålig på, men jag ska börja med det nu. Min dotter säger att jag borde börja lyssna på poddar eller radio, eftersom jag tycker det är så tråkigt att gå ensam, och samma gamla väg hela tiden.

Hon berättar vidare om ”De fem tibetanerna,” som vännen Eva Rydberg tipsade henne om.

– Det är fem olika rörelser som är bra för kroppen, som ni kan kolla upp! De är lätta förutom en rörelse som jag inte fixar. Jag skrev till Eva: ”visa mig för fasen hur man gör innan jag blir tokig, det är så svårt!”. Så då skickade hon en video till mig. Det är en övning där man lyfter upp kroppen med armarna från golvet, från sittande ställning. Men mina armar är inte så starka helt enkelt, jag skulle vilja stärka dem lite mer.

Ett bra sätt är att träna i roddmaskin, som är bra för både arm och rygg, ja hela kroppen.

– Jag har testat det på gym, och gud vad kul det var! Den bästa av alla maskiner. Men det går lika bra att ro med ett gummiband. Jag har ett här hemma och det är jättebra att använda på olika avstånd. Men det där jäkla bandet, det hänger bara där ändå, skrattar Siw.

LÄS OCKSÅ: Nedsatt njurfunktion inte så farligt när vi blir äldre

Utmanande tid som mamma

Utöver musikkarriären i både Sverige och Tyskland har Siw haft flera stora roller på teatern, några av dem parallellt med att hon blev mamma.

Med första maken som hon var gift med på 1960-talet, fick hon en dotter. Med skådespelaren Fredrik Ohlsson, som är hennes partner sedan början av 1970-talet, har hon även en son.

– Det var svårare att vara på teatern än att vara ute på turné, för på teatern måste du sticka hemifrån vid sex på kvällen, just när det börjar bli kväll och barnen skulle sova. De kunde bli ledsna och be mig stanna hemma. Fy fasen vad svårt det, även om jag sedan fick höra att de lekte och var glada redan när jag rundat hörnet, minns Siw.

Och hon har kommit fram till att det alldeles oavsett inte är något att älta.

– Jag har lite dåligt samvete för det, men barnen är ju vuxna nu och har inte fått något bestående trauma av det. Och jag hade ju dagarna fria för lek och umgänge med dem istället, då många andra lämnade bort sina barn. Men visst, ibland tänker man ”åh jag var nog en dålig mamma då”, men så tänker jag ”nej jag gjorde så gott jag kunde!”.

Legat före Elvis på topplista

Efter ett så långt liv i rampljuset med så många framgångar, undrar vi förstås vad som har gjort starkast intryck på henne och hur hon mådde när allt snurrade som snabbast i musikkarriären. Siw minns det enbart som en rolig tid.

Än idag är hon väldigt stor i Tyskland, och har uppträtt där långt upp i åldern.

– Nu skryter jag lite men så är det. Varje dag på någon radiostation i Tyskland så spelas jag. Man behöver bara säga ”Liebeskummer lohnt sich nicht” (Kärleksbekymmer lönar sig inte), så vet alla direkt vem jag är, även tonåringarna, säger Siw och syftar på den megahit hon fick i Tyskland 1964 då hon vann deras melodifestival med stor marginal.

Men även om detta är Siw trots allt blygsam.

– Jag har nog aldrig känt att ”nu är jag på toppen”. Men jag har ju gjort så himla mycket olika saker.

Men att ligga på Billboardlistan i USA som första svenska artist är ju väldigt stort. Hur såg du på det när det begav sig?

– Jag fattade inte då att det var så stort, det är först nu som det har gått in. Men visst, på någon lista har jag sett att jag faktiskt ligger före Elvis. Ja det är ju stort faktiskt, säger Siw med ännu ett skratt, ett stolt sådant.

LÄS OCKSÅ: K-vitamin kan hjälpa äldre att behålla rörligheten

Siw om…

• ”Så mycket bättre”

– Det var jätteroligt att vara med. Jag har sagt nej förut, ville absolut inte vara med. Men så tänkte jag till slut, varför ska jag hålla på och säga nej, när jag kan säga ja? Och det var helt underbart, men lite småjobbigt också. Vi väcktes klockan sju varje morgon för att ”få en pinne uppkörd i näsan”, alltså corona-testas. Tyvärr fick jag avbryta inspelningarna för jag drabbades av ett virus som satte sig på stämbanden, så jag fick inte sjunga mer. Eller riskera att smitta de andra deltagarna. När de andra blev så imponerade av min morgonyoga sa jag till dem: ”Men det där var ju inget, det måste väl ni också kunna göra, som är så unga?”. Jag kunde ju varit deras mamma, eller mormor!

• Moderna tiders skönhetsideal

– Jag förstår mig inte på det här med läpparna som så många flickor, som redan är söta, gör. Det syns långa vägar att de fixat läpparna, för det påverkar inte bara läppen utan huden ovanför också. Det är så onödigt, men det är bara min åsikt. Alla får förstås göra precis som de vill. Men det kan jag säga dig, att ingen nål ska sättas i mina läppar.

• Störande ljud och musik

– Det är så mycket ljud överallt idag så man blir tokig, det får aldrig vara tyst. Du kan inte komma in i en butik utan att det är så kallad musik, eller så fort det är en liten paus på tv. Det verkar som att folk är rädda för att det ska bli tyst. Och jag säger ”så kallad musik”, för att det mest är ljud, inte sång och melodi längre.

Av Carolina Chreisti Eriksson