Krönika: ”Varför återupprepar vi samma mönster när vi väljer en ny kärlekspartner?”

Du måste läka dina anknytningstrauman om du vill hitta en partner som du inte upprepar samma oändliga dans med.
Det menar samtalsterapeuten Martina Stål som berättar i sin krönika hur hon lärt sig om sina egna mönster, och insett att hon inte vill hålla ett vuxet barn – utan att hon vill träffa en man.

Väljer vi verkligen partners utifrån vår fulla potential?
Tveksamt. Omedvetet fortsätter de flesta av oss att upprepa samma gamla mönster som vi är uppväxta med och hoppas på en

annan utgång. Men tyvärr, väljer vi samma mönster blir utgången troligtvis densamma.

Sigmund Freud, psykoanalysens fader, menade att vi drivs av ett så kallat upprepnings-tvång.

Många gånger när jag träffar klienter ser jag en längtan efter den perfekta föräldern när de väljer en ny partner. Och jag har så

många gånger upplevt det själv. Hur männen jag mött önskar sig en mamma och en kvinna i samma person. Det blir rätt geggigt, otydligt och väldigt trist. Jag vill inte hålla ett vuxet barn – jag vill träffa en man.

LÄS OCKSÅ: Så slutar du välja fel kärlekspartner

Men när vi inte har läkt våra anknytningstrauman så hoppas vi på att hitta en förälder i vår partner – oftast väldigt omedvetet.
Därför behöver vi bli medvetna om vilka överlevnadsstrategier vi använde som barn. Hur vi anpassade oss på olika sätt för att känna oss trygga och älskade. Vår anknytningsstil är den inre modell vi genom våra upplevelser med våra föräldrar skapar för hur vi ska interagera med andra människor.

Det finns fyra olika anknytningsstilar och den vi alla strävar mot är en trygg anknytning, de andra tre är olika varianter av otrygg anknytning.

LÄS OCKSÅ: Relationsskolan: Vad är en realistisk relation?

Kortfattat prioriterar ett barn med en ambivalent anknytning relationen med andra över sig själv, och anpassar sig efter andras behov för att behålla relationen med andra. Priset är att personen blir relativt dålig på att känna in sina egna behov och att sätta gränser. I terapin ser jag ofta hur dessa individer tappat bort sig själva och låtit människor gå över deras gränser.

Den andra vanliga otrygga anknytingsstilen kallas undvikande anknytning. Här har barnet för att överleva valt att rädda sig själv och minska behovet av andra. Barnet litar bara på sig själv och vet att andra människor ofta sviker så hen väljer att prioritera ner behovet av nära relationer. Priset blir då ofta ensamhet eller ytliga relationer. På uppsidan finns en kontakt in i självet där man vet vad som är viktigt för en själv.

Det är lätt att räkna ut hur dysfunktionellt det blir när en från varje av dessa otrygga anknytningsstilar blir ett par. Den ena anpassar ihjäl sig och den andra drar sig undan och vågar inte vara i djup kontakt. Dock är det väldigt vanligt att dessa två anknytningsstilar attraherar varandra för de speglar ju varandras upplevelser med föräldrarna. Puh – spelet kan börja. Om och om igen upprepas mönstret och båda hoppas på ett annat resultat.

LÄS OCKSÅ: Så kommer du över ditt ex

Därför är det viktigt att hitta sina mönster, lära sig vilken anknytningsstil man har och sen göra jobbet i psykoterapi. Vi kommer inte undan. Vi måste möta smärtan och läka våra anknytningstrauman om vi vill hitta en partner som vi inte upprepar samma oändliga dans med.

För det är inte din partners roll att bli föräldern du aldrig haft. Det är ditt jobb att bli din egen förälder till ditt egna inre barn. Bara du är ansvarig för att hålla ditt inre barn. Jag förstår att detta kanske triggar många men du måste själv göra jobbet. Det finns ingen annan väg.

Jag har själv gång på gång valt partners som skapar dysfunktionella relationer. Och jag är sjukt trött på det. Det är så smärtsamt att se att jag fortsätter att upprepa det gamla och samtidigt tror att partnern ska vara annorlunda. Jag har en undvikande anknytning och så fort det blir kris så ”försvinner” partnern och jag får klara mig själv. Och det är väldigt tufft och sorgligt. Vi har alla olika upprepningar och denna är min. Vilken är din?

LÄS OCKSÅ: 10 tips för att vårda din relation

Så länge du känner att kärlek är något du behöver för att bli hel så pågår en slags handel mellan dig och din partner. Så länge du inte gör ditt egna inre jobb och öppnar för den självkärlek som behövs för att kunna hålla oss själva fortsätter du sökandet att bli hel utanför dig själv. Vi kan inte handla med kärlek. Kärlek är något som är vår innersta essens, och när vi hittar vår självkärlek och vår förmåga att vara självförsörjande med kärleksenergi så handlar mötet med en partner inte om krav på att bli fylld av denna – utan om två trygga individer i kärlek.

Med min egen terapeut såg jag till slut klart hur min undvikande anknytningsstil spelade upp sig med de partners jag valde. Och nu när den delen är läkt så kommer jag kunna välja in en partner med en egen tryggare anknytning. Jag slipper bli mamman och kan få vara kvinnan.

LÄS OCKSÅ: Fråga experten:Otrygghet och bekräftelsebehov

Så känner du en längtan efter bättre relationer, med vänner, familj eller att hitta en ny kärlekspartner. Vänta inte – påbörja ditt eget arbete till läkning. Ta hjälp om du behöver professionellt stöd, det är en investering för livet.

Våga möta dina skuggor och börja älska dig själv. Så kan du fullt älska en annan person. Jag har gjort jobbet. Nu är jag öppen och redo för en trygg partner.

Av Samtalsterapeuten Martina Stål

Kureras sektion Krönikan ger möjligheten att ventilera en tanke, idé eller åsikt.
Krönikan skrivs av skribenter som är fristående från Kurera och behöver alltså inte handla om åsikter Kurera delar. Är du intresserad av att skriva en krönika på Kurera.se? Kontakta: webbredaktor(@)kurera.se.