Det inre arbetet hjälper Helena att leva med HIV

Beskedet att hon smittats med HIV tog hårt på Helena Montelius som först kände djup skam men metoden The work som hon samtidigt höll på att utbilda sig inom erbjöd en väg ut ur mörkret. Idag är hon tack vare moderna mediciner både smitt- och symptomfri och arbetar nu med att hjälpa andra i liknande situation.

Helena har alltid varit frisk, ”oförskämt frisk” säger hon själv men 2008 ändrades det. Helenas lymfnoder svullnade och hon kände en obeskrivlig trötthet, en tupplur mitt på dagen kunde bli till en blackout på många timmar och bara att diska krävde en enorm kraftansträngning. Men läkarna skakade på huvudet, de hittade ingenting i sina tester. Så vitt de kunde se var Helena fullt frisk, men hur gärna hon än ville tro på det sa kroppen något annat och till slut kom besked i form av ett sms. En före detta pojkvän skrev ”We got to talk”. Efter mötet hade Helena fått reda på att mannen var smittad med HIV och att sannolikheten var stor att även hon var det. Ett test visade på det fruktade svaret. Helena var HIV-positiv.

The Work gav Helena en ny syn på diagnosen
Beskedet ledde till en djupdykning i skuld, skam och rädsla. Självkritiken handlade om hur hon kunnat lita på mannen och svika sin intuitiva magkänsla som sade att det var något som inte stämde.
– Jag kände en djup skam över att jag varit så vansinnigt dum och litat på en man som jag visste inte var pålitlig.
Skulden omfattade förstås dottern men även hennes före detta man – tänk om hon smittat dem. Samtidigt gick Helena en utbildning i metoden ”The work” av en kvinna som heter Byron Katie, som går ut på att man ifrågasätter sina tankar kring händelser och situationer i livet och snart byttes tanken ”Hur kunde jag vara så dum” mot mer konstruktiva tankar som kunde leda Helena framåt och hjälpa henne handskas med beskedet och sin nya livssituation på ett mindre dömande sätt.

LÄS OCKSÅ: Stresscoachen: Du är inte dina tankar

Ville först bli frisk på naturlig väg
När hon först fick beskedet ville hon inte ta några läkemedel utan var fast besluten att bli fri från HIV på naturlig väg.
– Jag hade väldiga fördomar mot läkemedelsindustrin, säger Helena.
Hon hörde otaliga historier om personer som blivit friska med hjälp av raw food och allehanda alternativa metoder men hon märkte också att så fort hon frågade efter personens eller terapeutens nummer blev svaren mer svävande. Hur hon än sökte kunde hon inte hitta någon som faktiskt blivit frisk den vägen, det hindrade henne emellertid inte från att försöka på olika sätt men viruset gav inte med sig.
– Jag har fortfarande inte träffat någon, även om väldigt många säger att det går. Men jag är öppen, det kanske finns de som lyckas.
På återbesök hos läkaren fyra veckor senare var hennes T-celler på en så låg nivå att hon var på väg att bli klassificerad som AIDS-fall – då förstod hon allvaret.

Är idag helt smitt- och symptomfri
Helena tackade ja till medicinerna, och idag ser hon dem som en gåva. Medicinerna får hon gratis genom ett program, de skulle annars kosta mellan 3.000-4.000 dollar i månaden och tack vare dem är hon idag helt smitt- och symptomfri. Men det kräver att hon fortsätter ta dem, slutar hon eller slarvar får viruset ny kraft och vinner mark igen. Viruset beter sig olika hos olika personer. Vissa behöver inte ens äta mediciner, utan viruset håller sig lugnt medan det i Helenas fall rör sig om en särskilt aggresiv sort. Trots det är prognosen god, så länge hon äter medicinen har hon goda chanser att leva ett långt liv. Men detta var inget Helena kände till när hon fick diagnosen:
– Jag blev ju fullständigt chockad, fruktansvärt rädd. Jag visste inte då att det fanns så bra hjälp, säger Helena som först såg diagnosen som en långsam dödsdom.

LÄS OCKSÅ: Tittis lyckoskola: “Du är värdefull”

Svårt att berätta för dottern
Att berätta för dottern om sjukdomen var bland det svåraste berättar Helena, det tog tre år innan hon kände att tiden var mogen. Dottern var då 13 år och hade precis börjat få sexualundervisning i skolan och börjat få upp ögonen för det här med sex. Dottern gick i en liten skola där alla kände alla och ville absolut inte att det skulle komma ut. I skolan fick de lära sig att HIV drabbade homosexuella män och sprutnarkomaner.
– ”Och min mamma”, säger Helena som hade full förståese för dotterns krav.
Helena respekterade dotterns önskan och höll tyst om sin smitta. Och det var förmodligen inte särskilt svårt att hålla skenet uppe.
– Där jag bor är det nästan ingen som pratar om HIV.
Bilden av att vita medelklasskvinnor inte drabbas är ganska väl utbredd och ingen av läkarna Helena träffade hade kommit på tanken att testa henne för HIV. Den bilden av sjukdomen är bland det mest bedrägliga och inger en falsk trygghet menar Helena som inte hade haft en tanke att hon kunde drabbas av HIV. Men sjukdomen gör ingen skillnad på kön, klass eller sexuell läggning.

Arbetar med andra sjukdomsdrabbade
Sjukdomen har givit Helena ett kall, en livsuppgift. Idag arbetar Helena med andra HIV-patienter men även personer som drabbats av cancer och andra svåra sjukdomar som ställt livet på ända. Och det var när hon gjort det ett tag som Helena fick klartecken av dottern: ”Det är OK mamma, you can come out now.”
– Hon stödjer mig till hundra procent.
Helena arbetar med The Work – metoden hon utbildade sig inom när hon själv fick beskedet som enkelt uttryckt går ut på att ifrågasätta sina tankar och vända på dem. Detta gör hon dels inom sjukvården i sin stadsdel, där hon håller i grupper på olika centra, en till ett par gånger i veckan och dels i privat regi online.

LÄS OCKSÅ: Därför bör vi kramas mer – och längre

Ser klarare på situationen
Metoden fungerar genom att den hjälper hjärnan att tänka i nya banor något man inom neurologisk forskning kunnat visa skapar nya kopplingar i hjärnan. Genom att göra det kan man komma ur de låsta och nattsvarta tankarna och se klarare på situationen.
Klienterlet på centren är en allt annat än homogen skara, där finns allt från små vithårgia änkor som efter sina makars död fått reda på att männen inte bara varit homosexuella utan även bärare av HIV till transpersoner, sprutnarkomaner och en och annan vanlig heterotjej som Helena själv. Alla är inte lika mottagliga för budskapet men för samtliga är mötet med de andra i gruppen välgörande berättar Helena. Oavsett hur mycket man väljer att eller är kapabel till att praktisera metoden.

Lever i en ny relation
Helena är idag helt öppen med att hon är hon bär på HIV-viruset och sedan några år tillbaka är hon tillsammans med Hubert. Även om hon först brottades med tankar som ”Vem skulle vilja vara med någon som har HIV” valde hon tidigt att berätta för Hubert som tog det hela med ro. Resan med HIV har ändrat Helenas syn på kärlek, hon är idag medveten om att hon hade byggt upp en bild av sin före detta pojkvän som inte hade någon större förankring i verkligheten och närmar sig idag relationer på mer klarögt sätt.
– Jag förlorar mig inte längre i fantasier om kärleken, utan kan nu utifrån min erfarenhet konstatera att jag och Hubert har en underbar relation.

Av Nina Törmark