Elaine Eksvärd: ”Äntligen kan jag förstå mig själv”

Retorikern och författaren Elaine Eksvärd utbildar oss i den ädla konsten att snacka snyggt i vardagen. Själv har hon i hela livet kämpat med en dold adhd-diagnos, som lett till tvära kast och kommunikativa missöden. Med facit i hand har hon nu fått omvärdera sin personlighet.

När vi ses på ett mysigt fik som råkar vara bägges stammishak i södra Stockholm utstrålar Elaine Eksvärd ett avundsvärt lugnt och fokus. Trots att hon just har flängt fram och tillbaka över halva stan efter att, som hon själv uttrycker det med sin karaktäristiska humor, ha ”manglat sina bröst”. Med andra ord har hon varit på en mammografiundersökning.

Elaine är VD för den egna retorikbyrån Snacka snyggt, och har nått stora framgångar både som föreläsare och utbildare i presentationsteknik och som författare. Många av oss har också sett henne komma med praktiska tips för snyggare vardagssnack i Nyhetsmorgon i TV4, där hon är en stående gäst.

Och den som har träffat Elaine, eller sett henne live eller på tv, kan nog vittna om att hon är som ett kraftpaket. Full av energi, bubblande humor, befriande självdistans, avväpnande öppenhet och slagkraftiga kommentarer.

Men det som alla inte känner till är att hon mitt i julruschen genomgick en omfattande utredning för en adhd-diagnos. När resultatet till slut kom och visade att hon har en medelsvår adhd, så föll mycket på plats menar Elaine. Hon förstår – och förlåter – plötsligt sig själv bättre och har fått förklaringar hon letat efter, länge.

– Det var som att få glasögon när jag tog adhd-medicin för första gången, jag insåg att saker som varit en besvärlig del av mig själv har varit adhd. Jag har fått omvärdera min personlighet efter detta, berättar hon öppenhjärtigt.

LÄS OCKSÅ: Fettsyror har effekt på ADHD

Framgångsrik trots, inte tack vare

Elaine är dock noga med att understryka att hon inte blivit framgångsrik för att hennes diagnos skulle innebära ”en superkraft”, som en del brukar beskriva adhd. För där håller inte Elaine med, utan kallar adhd för en funktionsnedsättning, i alla fall för hennes egen del.

– Jag har inte kommit så långt som jag gjort, tack vare adhd, utan trots den. Jag undrar snarare: vad hade jag kunnat åstadkomma utan den? Även om jag är nöjd med det jag har åstadkommit, reflekterar hon, medan hon tar dricker lite av sin cappucino och skrattar till på förslaget att hon kanske hade blivit statsminister då?

Men så blir hon lite allvarligare.

– Jag hade kanske, till exempel, kunnat åstadkomma ännu mer för ”Tre ska bli noll” om jag inte hade fått sådana jäkla utbrott på folk, vilket jag kunde få på sådana som inte kämpar för barns bästa.

Elaine syftar på sitt hjärteprojekt; den ideella föreningen som kämpar för att förhindra sexuella övergrepp på barn. Ett område som hon, dessvärre, har alltför god kännedom om personligen.

Barndom kantad av övergrepp

Elaine växte upp i stockholmsförorten Bredäng, mestadels med sin mamma. Uppväxten präglades av otrygghet efter det att hennes föräldrar separerade. När Elaine bodde hos sin pappa på helgerna utsattes hon för övergrepp av honom. I självbiografiska boken ”Medan han lever”, berättade hon om detta trauma som under lång tid kom att prägla och påverka även hennes vuxenliv. Så pass att hennes egen relation till maken Gustav fått ta stryk genom åren.

– Jag blev sexuellt utnyttjad från att jag var två till tio år gammal. Och många som varit utsatta för sexuella övergrepp kan få adhd-liknande symtom, fast det egentligen handlar om posttraumatisk stress, berättar Elaine.

Hon förklarar att det beror på att dessa personer under så lång tid levt under stress och blivit såväl fysiskt som psykiskt misshandlade och våldtagna.

– Många blir feldiagnosticerade med adhd, när de egentligen behöver traumaterapi.

Elaine började själv gå i just traumaterapi under hösten. Men i samma veva frågade hennes barndomsvänner om hon inte borde göra en adhd-utredning också? Varpå Elaine, med sin bakgrundskunskap, utbrast: ”Nej nej, det är bara så man tror att det är.”

Elaine själv hade aldrig ens reflekterat över att hon skulle kunna ha adhd. Men vännernas kommentarer sådde ett frö i henne. Sagt och gjort så inledde hon en utredning.

– Man kan ha adhd latent, genetiskt. Men har man haft en dålig uppväxt så kan det visst trigga i gång det, förklarar Elaine.

LÄS OCKSÅ: Krönika: “Jag tror på en värld med modiga vuxna”

Kvinnor får ofta sen diagnos

Och det visade sig alltså, med facit i hand, att Elaine lidit av både posttraumatisk stress och medelsvår adhd. ”Inte den bästa cocktailen ur ett retoriskt perspektiv”, som Elaine själv beskriver de utbrott hon fått tidigare.

Vanor och beteenden som hon själv definierat som ”brasilianskt temperament”, ”effektiv” och ”livsnjutare” blev nu omkullkastade av hennes psykolog som sa ”nej du har inte brasilianskt temperament, du har adhd – och din effektivitet är hyperaktivitet.”

Men kanske började symtomen ge sig till känna redan i barndomen, utan att någon förstod det. Som liten var hon en disträ och drömmande flicka med problem att klara av de ”tråkiga ämnena” i skolan.

– Vi kvinnor får ofta vår diagnos senare än män. Vi är inte som killar som klättrar på väggarna som barn och hörs mycket, utan kan vara mer drömmande. Och hyperaktiviteten kan ta sig uttryck på andra sätt genom att – som jag – städa och inte kunna sitta still. Men utan att störa någon annan, för vi har ju våra normer om att flickor ska vara duktiga.

I tonåren började hon dock få väldiga vredesutbrott; hon blev den kaxiga tjejen som tog konflikter, och som klasskompisarna tog hjälp av när det blev bråk.

– Ända tills några killar som var riktiga mobbare tryckte ner mig i skorna. Det ledde till att jag till slut fick byta skola och då blev det bra, berättar Elaine.

Tagit fajter i sociala medier

Även i vuxen ålder känner Elaine att hon ibland kan ha utnyttjats i fajter på sociala medier, där hon tagit strider som egentligen inte varit hennes. Hon beskriver det som att det räckt med att någon tänt en tändsticka, och hon som alltid haft en raket redo inom sig, har sedan avfyrat den.

– Folk har tipsat om galna uttalanden som ligger nära mitt barndomstrauma och jag har inte kunnat hejda mig utan har replikerat i affekt. Jag har dock de senaste åren lärt mig att sansa mig och inte gå in i sånt.

Och nu, med medicineringen kan hon sansa sig utan ansträngning.

– Jag vet inte om det är inbillning men det blev som ett slags ”myrornas krig” framme i pannloben när jag tog medicinen första gången; som ett blodflöde som jag kunde känna av, säger Elaine och drar med ett finger över pannan.

Fast känslan var behaglig, hon var tillfreds. Och så kändes det som att hon fick ett slags lasersikte på omgivningen.

– Plötsligt kunde jag titta på en lampa och tänka att ”det är en lampa”, utan att det rusade femtio andra tankar i huvudet samtidigt. Min mentala radio har ju alltid varit på innan, jag har inte vetat hur det är att inte tänka.

Hon som jämt ältat gamla relationer och groll. Hon som brukat ringa vänner, men inte för att prata utan för att lindra sin tristess. Som alltid impuls-shoppat, och ”säkert har 100 blusar hemma”. Som alltid duckat allt administrativt, alla tråkiga kuvert med fönster och hatat att följa instruktioner. Hon som tidigare alltid sett sig som effektiv när hon börjat dammsuga eller stå upp och äta middag när hon haft besök hemma. Nu kan hon göra de tråkiga men nödvändiga sysslorna utan problem. Och motstå ännu en blus i butiken.

– Det är som att tröskeln för allt tråkigt har försvunnit. Jag känner mig inte uttråkad som jag gjort tidigare – jag som fick en åtta av nio på skalan för hyperaktivitet i utredningen.

Impulsivitet, uppmärksamhet och hyperaktivitet är nämligen drag som mäts i en adhd-utredning. Och Elaines liv har tagit några minst sagt impulsiva och tvära svängar och nitar.

LÄS OCKSÅ: 10 poddar om mental hälsa och personlig utveckling

Från pingstvän till droger

I 20-årsåldern var hon en hängiven pingstvän under cirka tre år, med hyperfokus på att läsa bibeln och till och med leva i celibat. Frikyrkligheten var ett impulsbeslut, enligt Elaine själv.

Men direkt efter den fromma perioden som pingstvän gjorde hennes liv en tvär gir, minst sagt.

– Jag tröttnade på det präktiga pingstlivet och drog till Barcelona och testade droger. Jag skulle egentligen ta min magisterexamen i retorik på distans, men det var så jäkla tråkigt, säger Elaine med ett självironiskt skratt och förklarar att hon i stället ”blev hemmafru till en kriminell kille”, som tog kokain och länsade butiker på nätterna.

En kväll testade Elaine amfetamin, något som hon hört skulle vara en partydrog. Men på henne fick den rakt motsatt effekt: hon blev lugn och fokuserad.

– Den medicin jag tar nu liknar amfetamin rent kemiskt, men är inte samma sak, och jag har förstås en låg och korrekt utmätt dos.

Varje kapitel i nya boken ”Snacka snyggare”, som kommer ut i mars, inleds med olika missöden som Elaine själv upplevt genom åren. Men när boken skrevs hade hon inte fått sin diagnos än.

– Idag förstår jag att ”oj vad många adhd-relaterade missöden jag har haft kommunikativt!”. Som när jag skällde ut min granne och bad honom dra åt helvete, för att han fotat på vår tomt utan att ha bett om lov. Jag kanske hade rätt i sak men helt fel i uttryck. Jag skämdes i ett helt år efteråt, och faktiskt fortfarande. Men jag bad om förlåtelse och han förlät mig tack och lov.

Högfungerande på jobbet – inte hemma

Det är på jobbet som Elaine har fungerat som bäst. Där har hon haft hyperfokus – för att hon tycker det hon gör är så intressant.

– Det är min stora passion att utveckla folks presentationsteknik och kommunikation. Men allt i livet kan ju inte vara intressant. Tack och lov har jag ett jobb som är det, säger hon.

I familjelivet, som trebarnsmor, har det varit svårare.

Hur har de utmaningarna sett ut i vardagen?

– Mitt sociala batteri tar slut snabbt. I och med mina barndomstrauman har jag svårt att sätta gränser. Och så har jag tre väldigt extroverta barn, som helst skulle vilja ha huset fullt av gäster och vänner jämt. Jag brukar gå dem till mötes, men sedan har jag behövt lägga mig en timme och vila, för hjärnan kokar över annars.

Maken Gustav har fått dra ett jättestort lass i vardagen genom åren, berättar Elaine och ger exempel på hur hon under en vanlig middag med familjen brukat resa sig helt sonika från bordet när det blivit för högljutt.

– Jag har behövt gå in i ett mörkt rum, stänga dörren och sätta på en tv-serie ibland, bara för att lugna alla intryck till hjärnan.

Ett av barnen; sexåriga Evelyn, har också en ovanlig funktionsvariation, Williams syndrom.

LÄS OCKSÅ: Svensk studie: Så påverkar barndomen ditt vuxna liv

Hur ser en vanlig dag ut med Evelyn?

– Hon behöver struktur i vardagen och en viss tid på dagen behöver hon ta medicin för problem med sköldkörteln, något som många med Williams har. Och det har Gustav alltid skött, för jag har inte kunnat hålla reda på sådana rutiner, förklarar Elaine.

Evelyn behöver också att man på morgonen går igenom exakt hur dagen kommer att se ut. ”Först gör vi det här, sedan det, och sist det här”.

– Hon älskar att åka kollektivtrafik. Så en vanlig lördag för oss kan bestå av att åka buss, tunnelbana och sedan pendeltåg. Det är som Gröna lund för henne, säger Elaine leende.

Men Evelyns behov av struktur har ibland krockat med Elaines egna utmaningar, med svårigheter att ha framförhållning och planera.

– Nu är jag närvarande med mina barn på ett annat sätt, jag kan sitta och titta på dem och bara njuta av att får vara med dem. Det känns på ett sätt som jag missat deras barndom och att jag nu har räddat min närvaro med dem. Men det fina är ju att de har mycket av sin barndom kvar.

”Hade skilt oss på en vecka”

Gustav verkar vara av en annan personlighetstyp än du. Hur viktigt har det varit för dig att han inte är likadan?

– Han är mer av en introvert, tänkande person. Vi kan nog aldrig uppleva den passion som två personer med adhd kan ihop. Men den sortens passion är också som ett tomtebloss som brinner av, jag tror att vi hade skilt oss på en vecka eller så om han också haft adhd.

Gustav fanns vid Elaines sida när psykologen skulle gå igenom resultatet av adhd- utredningen. Han frågade då hur de skulle planera livet framöver, varpå psykologen svarade:

– Elaine har en funktionsnedsättning, hon kan inte planera. Du kommer få skapa en struktur av rutor med sysslor, och så sätter du Elaine i en ruta. Det är inte att hunsa, det är att vägleda. Så sade hon och det var så jäkla skönt, för jag är ju inte lat – men jag är dålig på att strukturera och prioritera. Även om det går bättre nu, förklarar Elaine.

LÄS OCKSÅ: Tarmbakteriernas inverkan på ADHD och autism

Vad är din nyckel till välmående idag?

– Jag behöver ta min medicin väldigt tidigt på morgonen för att den ska hinna gå ur kroppen tills jag lägger mig på kvällen, så att jag kan somna. Så numera går jag går upp klockan sex och tränar sedan en halvtimme i vårt gym på bottenvåningen. Och jag är noga med att sova åtta timmar per natt. Jag måste vara en jädra hurtbulle helt enkelt, sådana som jag hatar, skrattar Elaine ironiskt, men tillägger att hon behöver den här rutinen för att få ett fungerande liv.

Och så har hon börjat dansa afrobeat, en motionsform som verkligen kräver hyperfokus för att kunna följa med i stegen.

Äter du något särskilt för att må bra, eller väljer bort något?

– Jag utesluter socker, gluten och mjölk, då det inte är bra för en adhd-hjärna har jag lärt mig. Antiinflammatorisk kost är visst detsamma som adhd-anpassad kost. Likaså undviker jag kaffe. Jag älskar egentligen socker men det går inte, för jag kan inte äta bara en glass, jag äter sex. Så framöver kommer jag inte äta socker för att vara sällskaplig med någon annan, jag vill inte utsätta min hjärna för det. Det beror på att hjärnorna hos oss med adhd har brist på dopamin och dras till saker som socker, sex, droger och alkohol men också träning – fast där kommer belöningen inte lika snabbt. Och det sägs att obehandlad adhd är förknippad med 13 års kortare livstid, just på grund av detta. Risken för självmord är också högre då.

Hon lägger också till kosttillskott som ska vara extra bra för personer med adhd: magnesium, omega-3 och rosenrot.

LÄS OCKSÅ: Tillskott med fiskolja hjälper barn med ADHD

Mål att bli medicinfri

Med hjälp av medicin har Elaine nu förmågan att skapa det liv som hennes hjärna behöver. Men målet på sikt är att bli medicinfri.

– Jag vill kunna må så här hela tiden, men inte äta medicin hela livet. Den ger mig förutsättningar att ändra på min livsstil idag. Med hjälp av den kan jag kvällen innan förbereda mig och lägga fram träningskläder och fixa en playlist i gymmet till morgonen efter. Förhoppningsvis kan jag sluta med den om ett år, för jag vill aldrig mer ha det liv jag hade innan. Om det är så här jag får det av att leva ett strukturerat liv så vill jag leva det resten av mitt liv.

Av Carolina Chreisti Eriksson