Micke Gunnarsson: ”Jag är inte min kropp”

Handen på hjärtat hur skulle det se ut om du skötte en hund som du sköter om dig själv? Kan insikten att vi inte är våra kroppar göra att vi tar bättre hand om dem? Jo, det menar Micke Gunnarsson, föreläsare och workshopledare, som tack vare det tankesättet tar bättre hand om sig än någonsin tidigare.

Hade en tidning kontaktat mig för några år sedan och bett mig skriva en krönika om hälsa så hade både jag, min fru och mina tre barn skrattat rätt ut. Jag som tidigare både rökte, drack på tok för mycket alkohol, stressade konstant, aldrig tränade eller ens tänkte på vad jag stoppade i mig. Men så kom ju det där stoppet för cirka 10 år sedan som gjorde att jag inte längre kunde fly ifrån mig själv. Stoppet som ledde till ett års sjukskrivning i utmattning. Kanske är detta det värsta som hänt mig men samtidigt det viktigaste. För jag vet att om jag inte hade stoppats så hade jag inte levt ihop med min familj längre och kanske inte ens med mig själv.

Jag har under åren fram tills nu jobbat medvetenhet med mig själv på en mängd olika sätt. Jag har slutat röka, blivit nykterist, äter idag inget kött förutom fisk och skaldjur, startat eget företag, har köpstopp sedan ett år tillbaka och just nu i skrivandet stund så är det kroppen som är i fokus. Och det är just detta område jag vill skriva några rader om. Kanske kan det inspirera andra helt vanliga människor som på något sätt har varit tvungna eller vill ”vakna upp” lite mer.

LÄS OCKSÅ: Alkostoppet gjorde mig gladare”

Vill först poängtera att de beslut jag har tagit är inga sanningar eller ideal på något sätt. Det har inte ens varit en kamp att ta de beslut jag gjort. Jag har på något sätt kommit till punkter i mitt eget medvetande vilket gjort det omöjligt att fortsätta. Viljan att leva och få uppleva har blivit större och mitt intresse av mitt egna inre ledarskap har blivit mitt fokus. Men detta är bara jag, en helt vanlig trebarnspappa med en underbar fru.

Jag har nog aldrig direkt tränat. Varken på gym eller typ promenerat i skogen. Har försökt komma igång vid vissa tillfällen men det har snabbt avtagit. Jag har liksom haft en inre kamp där jag haft hängselbyxor på mig. En kraft som sliter mig till gymmet men en ännu större kraft som dragit mig tillbaka. Och när jag väl gett upp så har skulden krupit på och så får man trösta sig lite på vägen och unna sig något onyttigt som plåster på såren. Ursäkterna har jag sedan uppfunnit på löpande band och jag har sett mitt årskort på gymmet ligga och damma i garderoben i mina nyinköpta träningsskor. Och snart är det dags igen…
En evig kamp.

Men vad är det då som gjort att jag de senaste 8 månaderna helt plötsligt lagt om min kost till vegetariskt förutom fisk och skaldjur, inte äter knappt något godis alls, inga kakor och tränar mellan 3-4 gånger i veckan och går långpromenader minst 4 gånger i veckan? Hur är det ens möjligt?

 Svaret för mig är denna mening:

JAG ÄR INTE MIN KROPP!

 Jag vet att det låter konstigt men jag menar det. Lika mycket som jag insett att jag inte är mina tankar, andras ideér, mina känslor eller personlighet, lika lite förstår jag idag att jag inte är min kropp. (Jag ber dig att inte sluta läsa nu, det kommer att klarna!)

LÄS OCKSÅ; Mjukstarta med smygträning à la Leila

Så vad är kroppen egentligen? Det vi bor i? Vi tror kanske att vi alltid haft våra kroppar, men så är det givetvis inte. Den förnyas och byggs på nytt varje dag. Det vore omöjligt att ha samma kropp som när vi föddes. Så vad är kroppen? Enligt mig är den inget annat än det vi bygger den utav varje dag. Snacka om avancerad apparat som på tre timmar efter att du ätit en banan gör om den till din kropp. Och jag säger din kropp, för den tillhör ingen annan, men den är inte DU. Och du kan ju inte gå runt och påstå att du är en banan, ha, ha!

Det är just denna insikt och distans som jag tror varit så omvälvande för mig. Att jag snarare ser den som en slags sällskapshund jag inte klarar av att leva utan. Och ju mer jag upprättat en dialog med denna ”hund” ju mer har vi kunnat förstå varandra och de beslut vi valt att ta. Tänk om din hund skulle gå på ett utvecklingssamtal och berätta lite vad de tycker om sin ägare, vad hade den då sagt? Jag får aldrig gå ut och kissa? Jag får knappt röra på mig? Hen skäller på mig och kallar mig för kränkande saker? Hen matar mig med saker jag inte mår bra av? Hen sköter inte ens om min päls?

LÄS OCKSÅ: ”Våga anställa någon som bryter ihop en liten stund ibland!”

Idag har jag en ständig dialog med min kropp. Jag har till och med mer krämer och oljor än min fru har!! Haha…skulle varit omöjligt bara för bara ett år sedan. Vi tränar ihop och varje gång jag tar fram träningsskorna blir kroppen som en glad hund som hoppar i hallen. Likaså vet min kropp till 99 procent vad den önskar att jag stoppar i mig och där har vi också en fin dialog och ibland får vi båda kompromissa. Men jag har insett att ju mer makt jag ger min kropp i mina beslut ju bättre mår jag. Kroppen vet vad du behöver. Så låt inte ditt sinne komma vägen för ofta.

LÄS OCKSÅ: Smygträna i köket – fyra enkla övningar

Och inget av detta handlar om vikt, bantning, ideal eller utseende. Jag väger mig aldrig, förstår inte varför, Det är inte det som är viktigt det är min hälsa och medvetenhet som är det viktigaste, det vill säga livet. För utan min kropp blir det liksom inte mycket av. Nej, det handlar om att hedra min ”hund”. Att ge den all kärlek jag bara kan. Vi har så himla mycket att leva för, att upptäcka och att älska. Vi tar hand om oss för livets skull inte för sjukliga tankar och ideal. Och jag inser idag att det är denna kropp jag bygger nu som jag har. Det finns liksom inte fyra extrakroppar i garderoben som jag kan plocka fram lite käckt då denna är helt utsliten. Jag kan inte påverka alla yttre faktorer men det jag KAN påverka vill jag verkligen ta ansvar för.

Så två frågor du kanske kan ställa dig på vägen:

Hur ser min relation ut med min kropp? Har du insett att du ens har en eller lever du som en huvudfoting?
Hur förhåller jag mig till hälsa och varför? Varför vill jag egentligen träna? Vad är mitt egentliga syfte?

Av Micke Gunnarsson, föreläsare och workshopledare

Kureras sektion Krönikan ger möjligheten att ventilera en tanke, idé eller åsikt.
Krönikan skrivs av skribenter som är fristående från Kurera och behöver alltså inte handla om åsikter Kurera delar. Är du intresserad av att skriva en krönika på Kurera.se? Kontakta då: webbredaktor(@)kurera.se.