Hyaluronsyra är inte en syra utan en kroppsegen sockermolekyl. Det är också ett ämne med starkt stöddämpande förmågor – vilket gör det till ett effektivt knep allt oftare använt av läkare för att behandla artros i lederna.
Här får du veta mer.
Hyaluronsyra tillverkas i kroppen från det att vi föds och finns naturligt i hud, brosk, ledvätska, benhinnevävnad, ögon och i navelsträngen. Men – produktionen avtar med åren och mängden vi har i kroppen påverkas också negativt av saker som solen strålar, fria radikaler etcetera. Vissa saker går att påverka. Vi kan till exempel motverka de fria radikalerna genom att äta antioxidanter, som till exempel C-vitamin.
Effektivt vid problem med leder och muskler
Hyaluronsyra är för många ett ord i första hand förknippat med skönhetsindustrin, boostad hud och antirynkeffekt – men det har även andra, mindre kända användningsområden. Effekten som hyaluronsyran har i kroppen – för till exempel nerver, hår, hud och ögon – kan liknas vid en krockkuddes. Effekten gäller även för leder där ämnet har en väldigt stötdämpande förmåga, vilket gör hyaluronsyra till en av de viktigaste komponenterna i bindväv, brosk, leder och muskler.
Det är av just den anledningen som kosttillskott med hyaluronsyra är en populär behandlingsmetod vid problem med leder och muskler orsakade av hårt slitage sjukdom eller ålder.
Men ämnet går även att injicera.
LÄS OCKSÅ: Artros? Så får du hjälp!
Injektioner – ett alternativ vid tidigt upptäckt artros
Upprepade injektioner av hyaluronsyra har till exempel visat sig en funktionell behandlingsmetod vid tidigt upptäckt artros, som är en vanligaste ledsjukdom som innebär att ledbrosket bryts ner. Injektioner av ämnet verkar genom att återställa den smörjande och stötdämpande funktionen av natriumhyaluronat i leden. Effekten av injektionerna varierar dock och vissa menar att det är svårt för kroppen att behålla hyaluronsyran när leden används.
Läkaren: ”En mycket bra behandlingsmetod”
Björn Alber är läkare och specialist inom idrott och rehabilitering på Genesis Friskvård i Stockholm.
– Jag tycker att hyaluronsyra är en mycket bra behandlingsmetod. Jag har gjort cirka 20 000 behandlingar de senaste 20 åren. Det är viktigt att man går till en läkare som har ledinjektionskompetens. Dessutom är det viktigt att man har säkrat diagnosen artros och att patienten faller inom den behandlingsbara kategorin – träningsvillig, inte för grav artros och helst inte för överviktig – för att det ska gå att behandla framgångsrikt, säger han till tidningen Doktorn.
LÄS OCKSÅ: Gurkmeja och boswellia hjälper 9 av 10 med artros
”Bindväven blir stabilare”
Även osteopaterna vid kliniken Hälsa och helhet i Kungsbacka utanför Göteborg använder sig av hyaluronsyra i sin behandling, i deras fall i form av ett kosttillskott där hyaluronsyran kombinerats med något som kallas magnifood, vilket kortfattat är frystorkade örter och växter för ökad synergistisk effekt.
– Vi jobbar med det vid artros i knän och ser väldigt god effekt. Bindväven, det vill säga själva stödjevävnaden, blir stabilare, berättar osteopaten Stefan Andreasson för Kurera.
För att alla eventuella skeptiker som tror att hyaluronsyra utvinns ur tuppkam bör nämnas att så inte längre är fallet. Idag kan ämnet utvinnas helt veganskt – och gör också allt oftare det. Kosttillskottet osteopaten Stefan Andreasson använder i behandlingen av sina patienter är ett sådant exempel.
Och hans patienter är nöjda på flera sätt, berättar han.
– I och med att de får en mer stabil stödjevävnad får de även andra positiva effekter. En stabil bindväv är ju det som gör att vi till exempel har god hållning, och det påverkar alltså även hur vi står och går och gör så att vi inte sjunker ihop.
LÄS OCKSÅ: Träning är bästa medicinen vid artros
Kräver tålamod
Men – det tar lite tid för kroppen att svara, förklarar han, och tillägger att ett visst tålamod därför behövs.
– Det är hos patienter som använt hyraluronsyra en längre tid, kanske tre månader, som vi ser att bindväven blivit stabilare. Det dröjer alltså lite så man får inte ge upp för fort. Det kan vara bra att veta.
Av Isabelle G Hedander
Källor: Tidningen Doktorn och Kurera
Vill du läsa fler liknande artiklar?
Gilla Kurera på Facebook och signa upp dig för Kureras nyhetsbrev så missar du inget!