Mind 2018: ”Du är inte alltings centrum”

Har du tänkt på att du har en tendens att älta extra mycket om du känner att du gjort bort dig? Då är det lätt att tänka att man är nojig men faktum är att det är en särskild funktion i hjärnan som gör att det blir så. Det är med andra ord fullkomligt normalt förklarar stresscoachen Karin Isberg

Karin relaterar ofta till tiden då människan levde på savannen. Där våra förfäder överlevde tack vare att de levde tillsammans och samarbetade med varandra.
– Ingen kunde på egen hand skaffa mat, fortplanta sig eller skydda sig mot faror.
För dem var uteslutning ur gruppen detsamma som en dödsdom förklarar hon.
– Det är därför vi reagerar så väldigt starkt på allting som aktiverar rädslan för att inte vara omtyckt, inte räcka till och i förlängningen inte få tillhöra gruppen.

Karin förklarar att vi under ytan styrs av tankarna:
• Tänk om jag inte är tillräckligt bra.
• Tänk om de andra inte tycker om mig.
• Tänk om jag inte får vara med i gemenskapen längre.

Det är skälet till varför vi ältar särskilt mycket när det handlar om någon form av socialt sammanhang menar Karin. Hjärnan försöker lära sig vad vi ska göra annorlunda framöver för att inte riskera att blir uteslutna.

LÄS OCKSÅ: Stresscoachen: “Ältande kan vara beroendeframkallande”

Situationer vi har en tendens att älta särskilt mycket är:
• Den där gången när du skulle skämta men allt bara blev konstigt och pinsamt.
• Den där gången när du gjorde ett misstag på jobbet och din chef blev arg.
• Den där gången när andra trodde att du var rasist.

Samtliga är exempel på sådant som du kan älta om och om igen förklarar Karin.

LÄS OCKSÅ: Stresscochen: Det går inte att “sluta” oroa sig

Väcker många frågor
Frågor vi ställer oss är hur det kunde gå så fel? Vad tänkte du på egentligen? Hur kunde du vara så dum? Varför gjorde du så där? Vad kommer andra att tycka om dig?
– Det här händer inte för att du är nojig, utan för att alla människors hjärnor fungerar på det viset.

LÄS OCKSÅ: Mind 2018: Din hjärnas genvägar

Hjärnan tror att vi står i centrum
Det kallas för spotlighteffekten förklarar Karin, den fugerar så att hjärnan drar slutsatser som innebär att vi tror att vi står i centrum för andras uppmärksamhet. Vi tror att det är allt ljus på oss – men så är det givetvis inte menar hon.
– Du går inte omkring och ägnar all uppmärksamhet åt hur andra ser ut, vad de har på sig och vad de säger, så varför skulle någon annan ägna sig åt dig?

Andra fokuserar inte så mycket på oss som vi tror att de gör summerar Karin. De har fullt upp med sig själva. Något som kan vara bra att påminns sig själv om nästa gång vi tror att vi trampat i klaveret.

Av Nina Törmark

Samtliga artiklar i serien hittar du här
Introduktion Kom i mental form med stresscoachen Karin Isberg
Del 1. ”Oro är ingen personlighet”
Del 2. Orons viktiga funktion
Del 3. Mind 2018: Din hjärnas genvägar
Del 4. Stresscoachen: Du är inte dina tankar
Del 5. Stresscoachen: “Att älta hjälper oss att lära av våra misstag”
Del 6. Stresscoachen: “Ältande kan vara beroendeframkallande”
Del 7. “Du är inte alltings centrum”
Del 8. Ältande som snuttefilt