Tareq Taylor: ”Jag blev sjuk av skräpmat”

Vare sig mobbingen i barndomen, för mycket skräpmat eller en bruten nacke har kunnat stoppa Tareq Taylor från att leva sin dröm – att vara ”njutningsleverantör”, som han själv kallar kockyrket. Hans önskan är att beröra i allt han gör och få folk att må bra. Men han vill se en ny definition av begreppet hälsa.

Det är inte en underdrift att säga att han har många järn i elden, Tareq Taylor – en av våra mest folkkära kockar och matprofiler. Vi hörs på telefon mitt i en av hans fulltecknade dagar efter sommaren och Tareqs höst har rivstartat, i vanlig ordning. Förutom jobbet med hans restaurang Kockeriet i Malmö, har han varit ansiktet utåt för både stiftelsen Friends och kampanjen Kavla upp. Han har lagat mat åt stjärnorna i årets upplaga av ”Stjärnorna på slottet”, sommarpratat i P1 och spelat in höstens nya mattävlingsprogram: ”Bäst i köket”. Dessutom har han synts i ”Trädgårdstider” och inte minst i serien ”Tareq Taylors matresa” på SVT, som hyllats av både tittare och kritiker.

Överöstes av tittarbrev

Tareq har översköljts av meddelanden och brev från tittare som blivit berörda av serien, där han åkte till Mellanöstern med sin bror Zafer och pappa Seif, som äntligen fick visa sönerna sina rötter i Jerusalem och den matkultur han växt upp med. Och nyligen belönades både Tareq och serien med tv-priset Kristallen.Tareq röstades fram av tittarna till Årets TV-personlighet, och serien vann ”Bästa livsstilsprogram”.

Varför berördes så många av serien tror du?

– Jag tror det var för att det var ärligt, nära och naket. Även om vi befann oss i en region som är präglad av Israel och Palestina-konflikten som man sällan får se på det här mer positiva sättet, så handlade det mycket om relationerna i vår familj. Och det har folk knutit an till. Resan blev helande för oss, berättar Tareq på sin mjuka skånska.

LÄS OCKSÅ: Magnus Hedman: “Jag jobbar på att bara vara Magnus”

Uppväxt i tre kulturer

Tareq Taylors uppväxt i Malmö präglades av tre olika kulturer; den svenska, den palestinska och den brittiska, genom hans mamma Annie. Tareq och hans bror bodde hos mamman efter att föräldrarna skilde sig när pojkarna bara var några år gamla.

– Mamma var hippie ut i fingerspetsarna, allt var tillåtet. Och hon hade den underbara superkraften att kunna skapa en trygg miljö, var vi än var någonstans.

Men mamman fick jobba hårt för att få ihop vardagen och försörjningen, med många parallella jobb.

– Hon var undersköterska, dagmamma, tidningsutdelare, taxichaufför, bussförare, sjöng opera på Malmö stadsteater, studerade på Komvux och blev till slut lärare. Hon gjorde tusen olika saker för att hålla oss hela, rena, torra, älskade och trygga – och det lyckades hon väl med. Mamma är allkonstnär ut i fingerspetsarna och helt orädd, förklarar Tareq med värme och stolthet i rösten.

Och kanske är det från sin mamma som han själv har fått sin oräddhet, och en förmåga att syssla med flera saker samtidigt; kokböcker, tv-program, driva restaurang och släppa både egna köksredskap och färdigrätter lagade från grunden. Tareq verkar helt klart befinna sig på en bra plats både i yrkeslivet och i livet i stort idag.

LÄS OCKSÅ: Sara Nomberg: ”Jag är min egen försökskanin”

Köket blev en fristad

Men även om hans liv och karriär på många sätt framstår som en framgångssaga, så är det en saga som startade mörkt. I sitt sommarprat 2021 berättade han gripande om hur skoltiden inte blev som han hade hoppats på. I hela åtta år var han utsatt för glåpord, trakasserier, utfrysning och påhopp. Det var hemma i sitt kök, bland bunkar, slevar och kakformar, som Tareq hittade sin fristad. Efter en tuff skoldag ställde han sig och bakade och lät de jobbiga känslorna och upplevelserna omvandlas till den ena kreativa skapelsen efter den andra.

Under skolåren väntade Tareq bara på att få börja arbeta, på att få stå i ett restaurangkök och skapa med sina händer, som han älskade. Redan under sin utbildning fick han jobb på en enklare krog, och kände för första gången att ”jag klarar av saker, jag kanske är någon man kan välja, som duger”. I yrkeslivet har Tareq efter det i alla år fortsatt att göra det han brinner för och visa att han duger, minst sagt. Hans medverkan i tv-programmet ”Kockarnas kamp” 2017, som han gick vinnande ur, gav honom en skön känsla av upprättelse, ja kanske av revansch.

– Det var på liv och död i varje tävling, skrattar Tareq.

LÄS OCKSÅ: Krönika: “Du passar inte in här!”

Dålig på att mingla

Men i privatlivet kan de tunga skolåren än idag göra sig påminda för Tareq, som tycker att sociala sammanhang ofta är utmanande.

– Jag ska inte direkt säga att jag är folkskygg. Men mingla…. Oh my god vad jag behöver hjälp där, säger Tareq med avväpnande självironi.

När han kommer till en fest där han inte känner så många söker han sig därför alltid till köket för att se om han kan hjälpa till. För när han gör något med händerna blir han också avslappnad och har lättare att prata.

– Ibland är det nästan så att jag funderat på att spilla ut ett fat med mat med flit, bara för att ha något att göra, säger Tareq och skrattar hjärtligt igen; ett av hans många karaktäristiska skratt under samtalet – spontana, smittande och ljusa. För han har nära till skratt hela tiden, precis som han har befriande nära till tårar, något som vi sett på tv i olika sammanhang.

Men det obehag och rädsla han känner inför att mingla är som bortblåst på en annan – och för de flesta betydligt mer skrämmande plats – på en surfingbräda!

Surfingen gav självkänsla

Tareq började vindsurfa under ett sommarlov på högstadiet och älskade den känsla av frihet och sinnesro som havet gav honom, och han växte av att bemästra den krävande sporten.

– Det var en så pass intensiv sport att det inte gick att tänka på något annat och dessutom frisätts en massa endorfiner av intensiv träning.

På brädan kunde han släppa det jobbiga som hände i skolan och alla tunga känslor för en stund.

– Genom att surfa upptäckte jag att jag kan ha känslor, men jag behöver inte nödvändigtvis bli dem, förklarar Tareq.

Och mycket tack vare vindsurfingen nådde han plötsligt en vändpunkt efter alla år av utsatthet: han blev oantastlig, onåbar för sina plågoandar.

Än idag håller Tareq på med både vindsurfing, vågsurfring och kitesurfing. Men hans stora passion för havet och surfing ledde också till en dramatisk händelse.

LÄS OCKSÅ: ”Det är aldrig för sent att investera i sin hälsa”

Stelopererades före Atlantfärd

Sommaren 2019 bröt han nämligen nacken när han kitesurfade på en strand i Skåne. Han fick ett ”felskär” i luften och störtdök huvudstupa ner i det grunda vattnet. Hade fallet varit bara lite hårdare så hade han blivit förlamad från halsen och nedåt – eller dött. Tareq stelopererades och en lång rehab-tid följde.

Men mot alla odds genomförde han bara några månader senare den strapatsfyllda båtfärden från Europa till Karibien, som en av deltagarna i programmet ”Över Atlanten”. Och väl framme på ön St Martin gjorde han rekordsnabb comeback på surfingbrädan.

– Det var fantastiskt! Lite nervöst den första dagen bara, men det var bara att ta sig förbi hjärnspökena.

LÄS OCKSÅ: Behåll hjärnan med träning

Har du något råd till andra som varit med om en olycka eller sjukdom och är rädda för att röra sig igen efteråt? Eller utföra en älskad hobby?

– Först: kontakta en duktig sjukgymnast som ger dig ett bra träningsprogram. Det andra är: lita på att din kropp styr dig. Jag upptäckte tidigt att de allmänna rörelseråd man får på sjukhuset är just allmänna. Och eftersom jag var ivrig att komma i gång så tränade jag mer än de sa att jag skulle göra.

Skippade tabletterna

Tareqs väg framåt var att slänga värktabletterna. När han åt dem tränade han bara en gång om dagen – men tog då i för mycket för att han inte kände smärtan. Sedan kunde han bli sängliggande i tre dagar.

– Jag säger inte att man ska slänga medicinen helt, men att man ska hitta en nivå av medicinering som smärtan är uthärdlig på – och utifrån det börja träna. Så att man känner att ”hit går det bra”. För mig var det mycket bättre att hålla i gång i kortare omgångar, tre gånger per dag. Utan att bli utmattad men så att jag fick blodcirkulation som påskyndade läkningen. Men jag vet att jag har haft väldig tur, långt ifrån alla klarar av att skippa värktabletterna, tillägger Tareq.

Hans grundråd är ändå att lyssna på kroppen så mycket som möjligt. Och lyssna på den ”så ren som möjligt”. Utan smärtstillande eller andra droger i kroppen, så mycket du klarar av.

– Men det tar det tid. Även om jag hade en fantastisk sjukgymnast och tränade så tog det över ett och ett halvt år innan jag blev smärtfri. Men med lite uthållighet och positivt sinnelag så kommer man längre än man tror.

Idag känner inte Tareq av sin skada längre, men tränar han inte alls så tar det bara tre-fyra veckor och så får han ont igen. Så rörelsen är nödvändig för att han ska vara smärtfri.

Han tränar utefter ett program som stärker nacke, skuldror, bål och rygg, enkel styrketräning med gummiband och kroppsvikt.

LÄS OCKSÅ: Så blev Ulrika fri sin reumatiska värk

Sjuk av skräpmat

En annan, lite mindre dramatisk men ändå allvarlig hälsosvacka är att han, en av landets främsta kockar och matprofiler, för ett antal år sedan mådde riktigt dåligt just på grund av mat – utan att förstå det. Han var trött och slö, mådde dåligt psykiskt och hade ont.

– Jag kunde inte hålla i kniven ordentligt när jag jobbade; handen krampade och jag hade ledvärk som var symmetrisk i kroppen, berättar Tareq, som tog blodprover för att utreda om det rörde sig om reumatism, vilket det inte var.

I stället började han äta medicin mot artros – men när han funderade över hur hans liv såg ut den perioden så insåg han en sak: han åt alldeles för mycket skräpmat. Så han beslutade sig för att testa en kostomläggning: antingen skulle han laga maten själv eller så skulle den åtminstone vara lagad från grunden av någon annan.

– Och då gick det ju inte längre att trycka i sig fyra korvar på Statoil, liksom, säger Tareq ironiskt.

Det gick sex veckor med den egenlagade maten – sedan vaknade han en morgon utan värk.

– Jag ringde sjukvården för att fråga om det kunde finnas något samband mellan den kost jag hade stoppat i mig och hur jag blev värkfri när jag lade om kosten. Men de sa bara att det inte finns några vetenskapliga bevis för att det kunde ha något med saken att göra.

Värken försvann efter ett par veckor

Sagt och gjort, som ett självpåtaget empiriskt test började Tareq äta ”jättemycket skräpmat” igen – och vips så var all värk tillbaka bara två veckor senare.

– Så då slutade jag tvärt igen, och bara ett par veckor senare var värken borta igen. Sedan dess har jag hållit mig borta från snabbmaten, och hållit mig frisk. Och forskare har ju kommit fram till att det finns ett tydligt samband mellan skräpmat och både psykisk och fysisk ohälsa. Vi är supermoderna på många sätt men våra kroppar är stenålders; de är inte byggda för hårt processad industriell mat.

Men samtidigt tror han att förbud inom mat också kan vara kontraproduktivt. Det hörs att detta är ett ämne som engagerar Tareq, som talar med inlevelse och emfas om att han ogillar dieter. Det dummaste man kan göra är att sammankoppla hälsa med vikt och utseende, menar Tareq. Han vill hellre prata om välmående och balans i livet. Och hans engagemang inom området har tidigare speglats i både en kokbok: ”Det goda livet”, ihop med dietisten Sara Ask och i tv-programmet ”Lyckomaten”.

– Min utgångspunkt är fortfarande att äta mat som är lagad från grunden. Men om jag inte lyckas någon enstaka gång så är det ok, för jag vet att jag har en bra bas att stå på. Och från den basen kan jag synda lite grann. Eller synda vilt, det gör ingenting, det är bara bra, säger Tareq skämtsamt.

LÄS OCKSÅ: 5 orsaker till att du är sötsugen – och så tar du kontroll

Kommit långt på att vara snäll

I sitt sommarprat pratade Tareq mycket om vilka avtryck vi gör i omvärlden.

Vilket avtryck önskar du själv lämna efter dig?

– Jag skulle önska att folk efter min död säger att ”han visade att man komma långt genom att vara snäll. Det är tufft att vara snäll”, säger han med ännu ett klingande skratt.

Men tillägger sedan att han vill ha bidragit med lite nytta, lämnat något minnesvärt efter sig och att folk ska minnas honom som en generös person som ville många väl.

Och den önskan låter fullt rimlig och passande för en person vars sommarprat recenserades i Göteborgsposten med orden: ”Är Tareq Taylor den mest sympatiska människa vi har?”.

Och vi måste ju bara få veta, vad svarar du själv på den frågan?

Tareq skrattar återigen, denna gång aningen generat.

– Det kan inte jag svara på, det får andra göra. Jag skulle bli mycket förvånad om det var så. Men det var väldigt fint skrivet, man blir rörd av att höra det.

Av Carolina Eriksson