Bloggaren PT-Fia: ”Att vara mänsklig är helt okej”

Hon levde sitt drömliv, hade jobbet som hon längtat efter och drev en av Sveriges största bloggar inom hälsa. Men mitt i det där perfekta tog det stopp och en dag kunde hon knappt ta sig upp ur sängen. Bloggaren PT-Fia var bara 24 år när hon blev utbränd.
Idag, tre år senare, är hon fortfarande på väg tillbaka och berättar här om sin hälsoresa, den nya boken och om den svåra vägen ur en utmattningsdepression.

Tre år har gått sedan det hände. Sofia Sjöström, eller PT-Fia som hon allmänt kallas, sitter mitt emot mig. Inte ett spår syns av de jobbiga åren som hon har bakom sig. I mungiporna kittlar ett smygande leende. Ögonen är havsblå, osminkade och vakna. Men det är också det som är så lömskt, den här sjukdomen syns sällan utanpå.

Läs också: Långvarig stress kan leda till ohälsa

Tappade närminnet och blev ljudkänslig
Då var Sofia mitt uppe i en efterlängtad men hektisk vardag. Hennes träningsblogg vann fina priser, hon arbetade inom hälsa som PT. Och så helt plötsligt började kroppen lägga av. Den korta trappan gav henne mjölksyra och cykelturen som hon normalt avverkade på 25 minuter tog nu 40 minuter. Hon tappade närminnet och fick skriva upp allt, blev känslig för ljud och ljus. Om hon hade ett möte på morgonen kom paniken kvällen innan. Hon fick beslutsångest av att välja vilken väg hon skulle ta till jobbet. Bara att ta en dusch kändes tillslut så jobbigt att hon behövde förbereda sig i tre dagar. Ibland tog hon sig inte ens upp ur sängen.

Läs också: Stressad och trött? Så här ändrar du på det!

Konstaterades utbränd
Läkaren konstaterade att Sofia var utbränd och en lång sjukskrivning tog vid. Det var en tid som hon inte hade klarat utan sambon och familjen.
– De kanske inte förstod mina känslor alltid, men det behövdes inte. Huvudsaken var att de förstod att jag behövde dem. Min sambo gjorde allt ett tag, han svarade på mina mail, handlade, tvättade och skötte hemmet. Jag klarade ingenting just då, berättar hon.

Läs också: 6 smarta knep som minskar stress

Delade med sig på bloggen
Sofia blev inte bara sjuk på grund av en stressig vardag. Allting började egentligen när hon blev psykiskt misshandlad av sin värdmamma under den tid hon jobbade som au pair i USA. Hade det hänt idag hade hon hanterat det på ett annat sätt tror hon, men då som nittonåring hamnade hon i ett kris-tillstånd.
– Jag ville inte prata om det jag upplevt utan bar allt inom mig. Den krisen har jagat mig sedan dess. Så fort jag slappnade av funderade jag över hur jag mådde. För att slippa tänka på det jobbade jag istället. Jag stängde av känslorna och var aldrig i tystnad. Tv och dator var alltid på, till och med när jag duschade. Allt för att jag inte skulle ha tid att tänka.

Läs också: 3 livsmedel som kan göra dig orolig – och tips på hur du äter dig lugn

”Viktigt att visa att man inte alltid är stark”
Idag, tre år senare, är Sofia på god väg tillbaka och hennes läsare har fått följa kampen via bloggen. Där har hon skrivit om utbrändhetens olika faser, om hopplösheten och om ångesten.
– När jag fick diagnosen gjorde jag ett val att dela med mig. Jag kunde inte skriva att allt var bra, när jag inte ens orkade ta mig utanför dörren. Det är viktigt att bloggare är ärliga och inte försöker förmedla en perfekt bild av sitt liv. Det är viktigt att visa att man inte alltid är stark, säger hon.
Responsen var blandad. Många tackade för att hon delade med sig av det svåra, andra blev provocerade.
– Jag kunde få mail där man undrade hur jag, som bara var 24 och utan barn, kunde vara utmattad. Men det var mest i början. De senaste åren har jag fått många mail av människor som känner igen sig.

Läs också: Så ökar du ditt fokus – och ditt lugn – med grönt te

Psykisk ohälsa ett vanligt problem
Sofia gjorde en liten undersökning bland sina bloggläsare. Hon bad dem berätta om de själva upplevt någon problematik med stress eller symtom på utbrändhet. Hon fick 400 kommentarer, varav den yngsta var 12 år. Folk mailar fortfarande varje dag och berättar sina historier, trots att hon skrev inlägget för två år sedan.
– Psykisk ohälsa är ett av samhällets största problem och jag tror att det ökar bland de unga. Det säger något om vår vardag. Om du märker av symtom ska du försöka ta bort skygglapparna. Jag tror att man är ganska medveten om de är på. Du försöker skydda dig från något som är jobbigt och som du inte vill ta tag i. Jag önskar att någon hade fångat upp mig, för ju mer du springer ifrån, ju värre blir kraschen.

Läs också – Experten: ”Med rätt andning renar du kroppen från giftet kortisol”

Är observant på signaler
Hon säger att hon mår bra idag. Hon har hittat ett nytt lugn i vardagen. Känner sig trygg och ganska stabil, samtidigt som hon är försiktig och skör.
– Jag är observant på mina signaler. Jag måste planera bra och ha luft mellan aktiviteterna. Jag har skalat av helt enkelt. Exempelvis följer jag bara peppiga personer på Instagram och har helt tagit bort konton som tränings- eller hälsohetsar.

Läs också: 10 bästa knepen för snygga armar

Undviker multitasking
Ibland går det lite för fort. Då tillåter hon sig att boka om och ta sovmorgon. Att må så här bra är en lyx. Hon trodde inte att hon skulle hitta tillbaka.
– När det var som mörkast såg jag ingen utväg alls. Det var bara svart. Jag vet att jag kommer ha sämre dagar och det är också okej. Men jag känner mig mer och mer frisk.
Just nu är hon mitt uppe i ett eget experiment där hon övar på att göra en grej i taget. Multitasking, det vill säga att göra flera saker samtidigt, är förbjudet. Hon tror att vi påverkas mycket av att vara överallt hela tiden. Man läser en tidning, kollar mobilen samtidigt och lyssnar på något.
– Nu försöker jag göra en sak i taget. Jag promenerar ofta utan musik och om jag läser en tidning har jag inte tv:n på. Det låter kanske lite stenålders, men våra hjärnor får så många intryck i det här uppkopplade samhället. De är inte skapade för det. Saker blir bara halvgjorda och vi mår dåligt.

Läs också: Körsång ger samma effekter som andningsövningar i yoga

”Träning ska vara skönt”
Att göra en sak i taget kan dämpa prestationsångest, tror Fia. Det är något som hon själv är drabbad av.
– Allt det där sitter i ens eget huvud, men det kan vara svårt att se när man är i det. När jag tvivlar på mig själv brukar jag skriva om det på bloggen. Det är alltid någon som känner igen sig och det kan hjälpa mycket. Man vet att man inte är konstig och ensam.
Ibland orkar hon inte ens skriva om det. Då stänger hon in sig, kollar en serie, tar en promenad och låter sig själv att deppa lite.
– Jag genomlider det med vetskapen att det går över. På ett sätt är prestationsångest ett tecken på att jag anstränger mig för något som jag är rädd ska försvinna. Det är ju en sund grej, att känna sig tacksam. Men det är väldigt jobbigt.

Läs också: Stressad? Fysisk träning kan hjälpa

Slutade träna under utbrändheten
Sofia har alltid tränat och sportat. Hon både red och tävlade i längdskidor i tio år. Hon har testat allt: triathlon, lagsport, terränglöpning och simning. Hon beskriver sig som en tävlingsmänniska, men inte en vinnarskalle. Hon tror att hon är ganska högpresterande, även om hon inte har den bilden av sig själv.
– Jag har en ganska skev självbild ibland. Såklart finns det lite ”duktig-flicka-drag” i mig, annars skulle jag nog inte ha gått in i väggen.
Det senaste året har hon tränat för att bygga upp kroppen igen efter utbrändheten. När hon var som sjukast tränade hon inte alls.

Läs också: 16 knep för dig som vill nå formen snabbare

”Okej att hoppa över träningen”
Nu vill hon hitta träningsglädjen och inte låta aktivitet vara förknippat med stress. Med sin blogg vill hon visa att träning kan vara skönt och prestationslöst.
– Det är inte fel att motiveras till att träna för att man vill se snygg ut. Men jag vill förmedla en annan känsla som träning ger. Att löpträna utan att ta tid till exempel, att ta bort prestationen. Att visa att det är okej att hoppa över träningen. Att man kan träna på andra sätt än på gym. Det finns inga pekpinnar. Den här veckan har jag själv bara tränat en gång och mest gått promenader. Efter utbrändheten är det en ganska hög tröskel för mig inför varje pass. Det känns samtidigt nyttigt att uppleva det, för då vet jag hur hög tröskeln kan vara för mina PT-kunder och läsare.

Läs också: Adaptogener mot trötthet och stress

PT-Fias tio i topp
Sofia undviker pekpinnar inom allt. Det finns inga rätt eller fel. Varken i träning, eller i kost. Det viktigaste är att man ser till både kropp och huvud.
– Att hitta en hälsosam livsstil är inte svårt egentligen, men vi har tappat förmågan att se oss själva. Vi jämför oss själva med andra. Men om man bara utgår från sig själv, vad man vill, kan och känner, så blir det inte svårt. Det är när vi stannar upp som vi på riktigt kan förstå hur vi mår.
Sitt hälsotänk har hon sammanfattat i en bok som kom ut i våras. I ”PT-Fias tio i topp” delar hon med sig av sina bästa tips; allt från favoritövningar och godaste frukostar till hur man hanterar stress och hittar balans i livet.
– Jag vill att man ska känna att boken är skriven av en vanlig människa till andra vanliga människor. Jag tror att folk i min bransch ofta upplevs som amazoner. Det är människor med extrem disciplin, som har vikt sitt liv åt träning och hälsa. Jag är själv en vanlig motionär. Jag tränar, äter kanelbullar, är inte superhälsosam och tycker lika mycket om ett löp-pass som en vilodag med choklad. Jag har bra dagar och jag har dåliga dagar. Att vara mänsklig är helt okej.

Läs också: Så får du till träning på semestern!

Av Emma V Larsson